Alla sagor har ett slut. Jannez är på väg att skriva det sista kapitlet i bandets 47-åriga historia. Endast ett fåtal spelningar återstår innan det är dags att packa ihop för gott. Möt bandets grundare Jan Oscarsson i en personlig intervju med Dansbandsnytt.
– Det är inte så många spelningar vi har kvar att göra och det är klart att det känns vemodigt som tusan. Men har man bestämt sig för att lägga av, så är det bara att bita i det sura äpplet. Det är lite blandade känslor för det har varit 47 roliga år, och jag ser trots allt fram emot de sista spelningarna, säger Jan Oscarsson.
Bandet gjorde sin första spelning på Laxsjö bygdegård den 23 april 1976 under namnet Stars orkester och under 1976 hade man tre spelningar.
Jan Oscarsson gick i åttonde klass och i klassen under gick Peo Grufvelgård. Bandet behövde någon som spelade orgel och valet föll på Peo. De båda har sedan följts åt under hela bandets långa karriär.
– Jag är verkligen glad över att Peo valde att haka på den gången. Med honom var vi fyra i bandet. Vi repade med orkestern en gång i veckan, säger Jan Oscarsson.
Många dansade på premiärkvällen
I april 1976 hade Jans klass på högstadiet fått förtroendet att ha en underhållningskväll i byns bygdegård. Det skulle bjudas på en kabaré och sedan skulle kvällen avslutas med dans. Med Stars orkester.
– Det kom mycket folk den kvällen. Framför allt bestod väl publiken av nära och kära till oss elever, men jag kommer ihåg att vi fick in bra med pengar som vi sedan använde till att åka på skolresa med, säger Jan Oscarsson.
Vad bjöd ni på för musik?
– Det var dansmusik, en hel del instrumentala låtar men också några sånglåtar. Det var mycket vi hämtade från Streaplers och Flamingokvintetten. Det var ju de skivorna man hade hemma.
Var det klart från början att det var dansmusik ni skulle spela?
– Det var inget snack om den saken! På den tiden var det mycket dans på bygdegården i Laxsjö, och även om man inte hade åldern inne för att gå på själva dansen, så var man med och kikade när banden kom och började rigga sina grejer och gjorde sin soundcheck. Det var så intresset startade.
Stars orkester blev Jannez
Namnet Stars orkester kom att överges ganska snabbt. Att bandet bytte namn till Jannez kom efter en omröstning som gjordes bland skolkamraterna på skolan i Föllinge.
– Att heta Stars var väl lite småkaxigt så där. Vårvintern 1977 bad vi skolkamraterna med att komma med förslag på ett nytt namn. Efter en omröstning blev bandets nya namn Jannes. Det roliga är att jag aldrig har kallats för något annat än Jan. Nu blev bandnamnet Jannes. Sedan bytte vi ut S:et mot ett Z, som är Jämtlands länsbokstav.
47 år är en lång tid. Hur orkar man?
– Jag har aldrig ångrat mitt karriärsval. Skulle jag få leva om mitt liv, så skulle jag välja musiken igen. Jag har haft tur som fått jobba med det jag helst velat göra. Det är inte alla förunnat.
”Överallt fick man skäll”
Flera gånger under intervjun återkommer Jan till hur roligt att haft det tillsammans med sitt band under alla år.
– Framför allt har de senaste åren varit extrem roliga. Tänk att få lägga av när man har det som roligast. Ser man till den senaste 25-årsperioden har det i stort sett varit väldigt trevligt att spela överallt. På 1980-talet var det något helt annan. Vi fort runt och spelade på olika krogar och på affischerna och i annonserna stod det inte ens Jannez, utan bara ”ikväll levande musik”. Ibland kände man sig som något katten hade dragit in. Överallt fick man skäll. Kom inte publiken var det endast bandets fel. Nu är det något helt annat. Du möter trevligt folk och acceptans var än man kommer.
– Idag kan man ju skratta åt det som man tyckte var tråkigt då. Jag kommer ihåg vid ett tillfälle när vi skulle spela på en restaurang. Det var vanligt på den tiden att man riggade sina grejer och gjorde sin soundcheck i god tid, så att restaurangpersonalen sedan skulle kunna göra sitt sedan i lugn och ro. Vi kom till restaurangen, personalen var på plats och vi hejade. Dans ikväll sa vi. Helst inte svarade de! Då visste man att ribban var lågt satt inför kvällen, säger Jan och skrattar.
Blev trea i Dansbandskampen
När Dansbandsnytt ber Jan att plocka fram en sak som varit det roligaste som bandet upplevt, så tvekar han.
– Vi har ju upplevt så många roliga saker!
Men till slut väljer Jan att framhålla bandets deltagande i Dansbandskampen 2008.
– Det var enormt roligt att ha fått varit med om detta, allt var så professionellt. Först åkte vi ur tävlingen, men blev sedan inröstade igen som tävlingens joker. Det gjorde att vi fick vara med en gång till. Vi slutade trea till slut. Larz Kristerz vann ju och Scotts blev tvåa. Hemma i bygdegården hade de ställt upp en storbilds-tv och det var fullt med folk där som satt och tittade på tävlingen.
Vad betydde dansbandskampen för genren dansband?
– Enormt mycket just då. Uppgången höll i sig några år innan det började att mattas av lite igen. Men inte som pandemiåren förstås, då allting tvärdog över en natt. Det kommer att ta tid för dansbandssvängen att resa sig igen efter pandemiåren, även om det började lossna lite i mars-april i år. Framför allt verkar det ta lite längre tid i norr, kanske det beror på den norrländska mentaliteten och försiktighet, funderar Jan.
En enorm värme och uppskattning
Jannez är inne på sin sista turné. Bara ett fåtal spelningar återstår att göra. Bandet har stött på värme och uppskattning var än man har kommit. Dessutom har publiken kommit i stora mängder.
– Det är enormt vilken uppskattning vi mött. Ibland har man blivit riktigt tagen. Det är folk man sett på danser i 25 år, som aldrig sagt ett ord, förrän nu. Nu kommer de fram och vill prata och säga något gott om bandet, det är sådant som gör en varm i hjärtat.
– Årets sväng till Malung och Dansbandsveckan var ju också något extra. Där fick man ståpäls mer än en gång. Vi fick ta emot juryns hederspris under publikens jubel. På måndagen hade vi vår sedvanliga fest vid scoutstugan, det regnade, men ändå kom 600 personer. Det är kärlek. På tisdagen delade vi dansbana 3 med Perikles och den kvällen hade något extra den också.
Har du blivit alltmer känslosam ju längre avslutningsturnén har gått, eller?
– Jobbigast var nog ändå när vi gick ut och sa att vi skulle sluta. Men det är klart att det finns känslor inblandade. Det är skönt att kunna känna så.
Du är 62 år fyllda. Vad ska du göra efter att den sista spelningen med Jannez är avklarad?
– Ingen aning. Jag känner i alla fall att jag fortfarande har mer att ge. Jag har inte funderat på vad jag ska göra. Vi ska göra färdigt turnén och sedan tänker jag mig att ha några månaders semester. Det finns andra saker att göra. Jag kommer att kunna ha fullt upp med barn och barnbarn, det är fullt ös hela dagen. Lite arbete i bygdegården lär det också kunna bli.
REPORTER: ANDERS NORIN
Läs mer om Jannez hos Dansbandsnytt:
Dansgästernas hyllning av Jannez.
Bildextra under avskedsturnén – rekord slogs i välkända parken.