Hoppa till innehåll

”Vissa män förminskade kvinnor” – Mona G sjunger ut om 53 år i branschen

  • Nyhet, Toppnyhet
  • 8 min read
Mona i samband med 50-årsjubiléet år 2021, här bläddrandes i ett fotoalbum som hon har fått från sin mamma Elsie, med 140 texter från den första tiden som artist. Foto: Hans Persson, Ateljé Braun

Mona Gustafson är unik på många sätt, och när det gäller att vara kvinna och sångerska inom dansbandsbranschen så är det ingen som kommer i närheten av hennes enorma erfarenhet. Att tidvis vara en av ytterst få kvinnor i branschen, har gjort att hon har mött tufft motstånd från vissa män. För Dansbandsnytt berättar hon om utmaningar med att vara något av en kvinnlig pionjär, och om hur samarbetet med Thorleifs innebar en vändpunkt.

Stora delar av 1970-talet var det ytterst få kvinnliga sångerskor i dansband. Ett tag var det nästan bara Kikki Danielsson och Mona Gustafson. Som kvinnlig dansbandssångerska uppskattades man av publiken, men inom dansbandsbranschen möttes Mona då och då av män som uttryckte sig nedvärderande och kränkande.

– Ja det var mycket mansdominans och jag kände mig ofta väldigt ledsen. Det var mycket tårar under en period. Ibland undrar jag hur jag orkade med att fortsätta.

Vad var det som kunde hända?

– Ja jag fick höra att jag inte skulle tro att jag var nåt… Och om jag fällde tårar av glädje så var inte det heller bra. Jag var dessutom utsatt redan som barn. Jag var tjock och blev retad och hamnade utanför. Så varje gång sedan dess, som jag har blivit tilltufsad, sårad och ledsen, så har jag känt: ”Jag ska fasen visa dem”. Och det är det som jag fortfarande håller på med…

Och nog har hon lyckats med det, Mona Gustafson, som har varit sångerska i över 50 år, och fortfarande är en starkt lysande stjärna på dansbandshimlen. De satsningar som hon har på gång nu under hösten och vintern sticker ut, och kan bli något alldeles extra. Men vi återkommer till det, om en stund.

Mona Gustafson är en av dansbandshistoriens mest rutinerade sångerskor. Pressbild

Så började det för Mona

Allt började år 1970 med en talangjakt i Halmstad för den då 13-årige Mona, och det ledde snart till ännu fler talangjaktstävlingar. Bara något år senare blev hon sångerska i dansbandet Lill-Nickes som bildades av Mona och hennes pappa Kurt, tillsammans med Dan Nilsson. Pappa Kurt bildade därefter ett eget dansband där Mona blev sångerska – Curt Jürgens. 

Sedan inleddes en solokarriär. Mona gav ut tre LP-skivor, kom in på Svensktoppen, var med i Gomorron Sverige på SVT och så medverkade hon i regionfinalen av Aftonbladets talangjakt ”Vi som vill opp” år 1980.

– Ja då kom jag tvåa. De som vann var After Shave som senare började samarbeta med Galenskaparna. Det var ett roligt möte. De var unga och vackra då. (Skratt)

I början av 80-talet tog Mona över sångmikrofonen i Leif Bloms. Där stannade hon kvar ända till brödratrion beslutade sig för att lägga ner bandet år 1995, efter nästan fyra decennier.

En av Leif Bloms allra största framgångar var när bandet deltog i Hänts meloditävling år 1992, med Monas egenskrivna låt ”Dej ska jag älska all min tid”, och vann! Det var enda gången under alla år med den TV4-sända meloditävlingen, som en vinnarlåt sjöngs av samma person som hade skrivit den. Dessutom för första gången av en kvinna.

Har sjungit låten 4500 gånger

Sedan dess har låten följt med Mona, och hon har sjungit den inför publik omkring 4500 gånger.

– Ja den sjunger jag fortfarande. När jag hade 50-årsjubileum härom året så hade jag en liten stab som hjälpte mig att räkna. Från början så spelades låten ofta två gånger per kväll, och vid varenda framträdande som jag har gjort sedan meloditävlingen, så har jag sjungit den.

– Jag är fortfarande väldigt glad över att sjunga låten. Det är fantastiskt att ha en låt som är så gammal och som folk sjunger med i. Och en sån låt ska man vara väldigt tacksam över än idag. Jag har verkligen hjärtat i den.

Samarbete med Thorleifs

Att det emellanåt var utmanande på olika sätt att vara kvinna i en mansdominerad bransch, vände dock helt och hållet när Mona mötte Thorleifs.

– Hade det inte varit för Thorleifs så hade jag inte varit där jag är idag. För de valde nämligen att spela flera av mina låtar som inte det bandet som jag spelade i då ville ha. Och det är låtar som blev hits.

Det blev sammanlagt tio låtar som Mona skrev till Thorleifs.

– De har alltid varit mina vänner och vi kom väldigt bra överens och umgicks väldigt mycket. De var också något av mina hjältar. 

Låten ”Det skall komma en morgon” som Mona skrev till Thorleifs var citerad i både sångaren Thorleif Torstenssons och gitarristen Magnus ”Bisse” Bergdahls dödsannonser. Den spelades på Thorleifs begravning, och på den tv-sända minneskonserten med den svenska dansbandseliten sjöng Mona just den låten.

– Ja då sjöng jag den, som också är en av de låtar som har betytt allra mest för mig. Det var både fint men gjorde också oerhört ont inombords. Jag tyckte både otroligt mycket om alla i Thorleifs och deras fruar, och det var fortfarande så mycket sorg och saknad. Och att det blir tårar under en kärlekshyllning är ju inte konstigt. Egentligen bara fint och medmänskligt.

Mona har också skrivit låtar till flera olika band och musiker, bland annat Kikki Danielsson, Curt Haagers, Stefan Borsch, danska bandet Kandis och texter till Lasse Sigfridsson och Lasse Stefanz.

Väntar på Nashville

Det har blivit flera Nashvilleplattor på sistone för Mona. Nu laddar hon upp för att göra mer musik med musiker från Nashville, i samarbete med Atenzia Records. 

– Det har gett mig nytt musikaliskt liv efter så lång tid.

En mycket speciell singel är på gång med en låt skriven till Mona av Mikael Karlsson. Han har tidigare skrivit Casanovas melodifestivallåt ”Så kommer känslorna tillbaka” tillsammans med Henrik Sethsson, och samme Karlsson var med och skrev Arvingarnas mellolåt ”I do”.

– Ja han har skickat en låt som han trodde skulle passa mig och jag blev störtkär i den så snart jag hörde den. Och så skrev jag en svensk text till den. Det här är en sådan glädje så jag ser nästan samarbetet med Nashvillemusikanterna som en 50-årsgåva istället för en guldklocka.

Samarbetet med musikanter från Nashville har betytt oerhört mycket för Mona. Pressbild

Den låten, och två andra, har nu Mona skickat till Nashville där mycket professionella studiomusiker spelar in musiken. 

– Proceduren är den att de först spelar in grundkompet. Sedan får man tillbaka den. Och så spelar vi in sång och skickar tillbaka materialet en gång till och då ska de smycka ut låten med olika instrument, som kanske steelguitar, fiol eller banjo. Så det är ju en liten procedur. Och så mixas det här i Sverige.

Mona hoppas att låten ska komma ut senare i höst och därefter väntar flera singlar under vintern och våren och så småningom blir det ett helt album.

Spännande höst och vinter

Det är alltså en spännande tid som står för dörren för Mona Gustafson. Och dessutom blir det flera spelningar då hon återigen får möta sin publik.

– Ja det blir en konsert i Växjö med Lasse Sigfridsson och Christina Lindberg, och där även ”Elvis4ever” deltar. Och sen ska jag sjunga tillsammans med Helene Wish Persson på ”Skivor till kaffet” i Grevieparken, så det är flera lite annorlunda spelningar på gång den närmaste tiden.

Intervjun med Mona avslutas med glädje och tacksamhet. För det är precis det som hon älskar mest – musik – som hon kan fortsätta att jobba med. Det är alltså flera nya roliga saker på gång. Och där inga negativt inställda män från det förflutna kan ha minsta påverkan. Utan där de snarare kan användas av Mona som ett bränsle, för att fortsätta på sin egen väg.

– Ja det är makalöst fint och värdefullt. Och jag har förmånen att kunna bestämma själv vad jag ska sjunga, i vilken tonart och vilka kläder jag ska ha på mig. Och alla vi som jobbar tillsammans är fantastiskt fina team. Till exempel min producent och musikaliske broder Dennis Lagerkvist. Han är ovärderlig. Och så andra kollegor i branschen, arrangörer och inte minst Pär och Christina Winberg på Atenzia Records. Han har betytt otroligt mycket för branschen. Och för mig.

/NIKLAS LINDH, REPORTER