KRÖNIKA AV TONY IRVING: Det finns danskvällar – och så finns det kvällar där vi dansar. För mig är det faktiskt en skillnad.
Jag är uppvuxen med den klassiska sociala danskvällen. Där finns ett dansband, en trio eller en trubadur på scenen. Men deras uppgift är större än att bara spela musik. De ska skapa ett flöde genom kvällen.
De läser rummet.
De känner när golvet behöver mer energi. När tempot ska ner. När människor behöver få andas. De ser vilka låtar som fyller golvet och vilka som tömmer det. De bygger en kväll tillsammans med människorna framför sig.
Det är det som gör det till en upplevelse.
Inte bara att trycka på play
I dag ser vi allt fler sociala danskvällar där livemusiken inte längre står i centrum. I stället finns en färdig spellista. Någon har lagt ner tid på att välja bra musik, sätta låtarna i en viss ordning och skapa variation.
Det är inget fel med det.
Men jag funderar på en sak:
Vem läser rummet?
För mig är det där DJ:n kommer in.
En bra DJ på en social danskväll är inte en människa som trycker på play och sedan låter en färdig lista rulla. DJ:n har samma ansvar som musikern på scenen haft i generationer.
Titta på golvet.
Känn av människorna.
Våga byta riktning.
En låt kan vara helt rätt när man planerar kvällen på tisdag eftermiddag och helt fel när klockan är 22.17 på lördagskvällen.
Det är det som är levande social dans.
Det viktiga samspelet
Om musiken däremot är helt förprogrammerad och spelas i samma ordning oavsett vad som händer på golvet, då förändras också själva upplevelsen.
Då blir dansen centrum och musiken ett verktyg för att vi ska kunna utföra vår dans. Och det känner jag väl igen från tävlingsdansens värld. Där kallar vi det ofta practice, fri träning eller träningskväll.
Man träffas. Man dansar. Man umgås. Man har kul.
Det kan vara fantastiskt.
Men jag tycker ändå att vi ska våga prata om skillnaden.
För en social danskväll handlar för mig inte bara om vilka låtar som spelas. Den handlar om samspelet mellan musiken, dansarna och den som ansvarar för kvällen.
Det spelar egentligen ingen roll om det står fem musiker på scenen, en trubadur i hörnet eller en DJ bakom ett bord.
Frågan är densamma:
Finns det någon som läser rummet?
För när någon gör det händer någonting.
Då slutar musiken att bara vara en lista med låtar.
Då blir den en del av kvällen.
Och då går vi från att bara dansa till att faktiskt vara med om en danskväll.
/TONY IRVING, KRÖNIKÖR