Hoppa till innehåll

Ulf Georgssons sista krönikor – om hur musik kan bli odödlig

Musikern och låtskrivaren Ulf Georgsson har avlidit. Foto: Privat

Det är få gånger som tiden liksom stannar upp, och man nästan fylls av känslor av förnekelse. Som att ”Det kan inte få vara sant”. Vissa människor gör särskilt stora avtryck här i livet, och Ulf Georgsson var en sådan. Han lämnade ingen oberörd. Kanske kan minnet av hans positiva och också modiga kraft inspirera dansbandsbranschen att fortsätta framåt? Rakryggat, engagerat och med ett starkt hjärta för vår älskade folkkultur….

Det är oerhört ovanligt i vår dansbandsbransch att de sociala medieflödena fylls av en sådan stark och kollektiv sorg med uttryck för en enorm kärlek och saknad, som förra helgen när beskedet om Ulf Georgssons bortgång kom. Det stod klart för oss alla, det vi säkert innerst inne redan visste, att Ulf har betytt så otroligt mycket för många.

Det man såg i Facebookflödena handlade mycket om beundran för det rent professionella, att Ulf skrev fantastiska låtar i enorma mängder, och att de flesta av våra dansband hade glädjen att ta del av dem. Men han hyllas till minst lika stor del för sin personlighet präglad av medmänsklighet och djupa intresse för andra människors engagemang och drivkrafter. 

Nästan alla förmedlade sina minnen av vad Ulf hade betytt för dem, och många skrev ner sina egna anekdoter, eller gav ”bara” uttryck för sin stora sorg att en älskad medmänniska och kollega hade avlidit. 

Ulfs parhäst i Bhonus sedan början av 80-talet, Hans Östh, beskrev Ulf som sin bästa vän i en intervju med Dansbandsnytt. Östh pratade om en person som alltid var uppriktigt intresserad av sin omgivning, och aldrig hade något behov av att prata om sig själv. Och så berättade han om när de började skriva låtar tillsammans redan under de första åren.

Drygt 1300 låtar finns registrerade hos Stim, där Ulf har varit med i produktionen….oftast som textförfattare. Det är en produktivitet som talar sitt tydliga språk. Men Ulf beskrivs också som en inspiratör, glädjespridare och en man som aldrig var sen att förmedla pepp, beröm och omtanke till andra. Många minns också Ulf för sitt rakryggade och modiga sätt när han stod upp för hela branschen, både i kampen för att få bort den orättvisa så kallade dansbandsmomsen, men också när han, och många med honom, ansåg att Sveriges Radio spelade på tok för lite dansband i sina kanaler.

Första gången som jag kom i kontakt med Ulf Georgsson var för drygt 30 år sedan. Dansbandet Bhonus stannade ofta till på Sveriges Radio i Falun när de var på väg norröver för spelningar. Min dåvarande kollega, radioprataren Mats Ingels, som sedermera skulle bli mångårig programledare för I afton dans, bjöd ofta in bandet för att medverka i lokalradion i Dalarna. Snart lärde jag också känna bandet som bestod helt och hållet av ”Goa Gubbar” som spred musikalisk glädje och skratt var än de drog fram.

Vi träffades många gånger, bland annat på Dansbandsveckan i Malung i mitten av 1990-talet. Där blev det flera trevliga grillkvällar tillsammans och många både galet roliga och varma samtal om livet utbyttes, inte minst tillsammans med Ulf. 

Vi hade också glädjen att få ha med Bhonus live på scenen i Grönlandsparken varifrån vi sände direkt i Radio Dalarna. Ulf Georgsson, Hasse Östh och de andra i bandet var drömgäster som gjorde sig så fantastiskt bra på scenen, och publiken i ”stadsparken” i Malung jublade över bandet. 

Vid det laget var de inte inbjudna att spela på Dansbandsveckans ordinarie scener, då dansbanorna inte var så många på den tiden. Men året efter framträdandet i radioprogrammet på Grönlandsparkens scen hade arrangörerna på allvar fått upp ögonen för Bhonus, som spred en enorm musik- och dansglädje. Därefter var det självklart för arrangörerna i Malung att Bhonus skulle vara en del av Dansbandsveckan. Så blev det också under varenda år, fram till bandet lade av. Och när de återuppstod så var de självklart välkomna tillbaka. 

Nu i sommar är Bhonus ett av banden som är klara för både Dansbandsveckan i Malung och i Överkalix. Det är kanske ännu lite tidigt att fundera på hur framtiden ser ut för bandet och vad som kommer att hända med sommarens inplanerade spelningar.

Förra sommaren ringde jag till Ulf och berättade om satsningen på Dansbandsnytt. Jag frågade vad han trodde om att ge dansbandskulturen en nyhetstjänst med fokus på professionell och oberoende journalistik och med riktigt duktiga krönikörer. Och därefter kom min följdfråga om Ulf ville bli vår första krönikör. 

Svaret jag fick var så inspirerande och positivt. Jag fylldes av en sådan glädje över det gensvar jag uppfattade att jag fick, att jag trodde ännu mer på idén med Dansbandsnytt. Och det som gladde mig särskilt mycket var att han utan att tveka tackade Ja till att bli krönikör hos oss. 

Röda Korset

Därefter har det blivit ett antal spännande och mycket läsvärda krönikor, som fortfarande finns att läsa här på Dansbandsnytt. 

Varje text som kom från Ulf var skriven med både språklig och dramaturgisk perfektion. Det var tydligt att det målande skrivandet gick lätt för Ulf. Vilket har bevisats drygt 1000 gånger i låtskrivandets värld. Ibland var krönikan särskilt vass och spetsigt, som när Ulf återigen stod upp för dansbandskulturen, och uttryckte kritik mot att Kulturkalaset i Göteborg valde bort dansband i somras. Andra gånger handlade krönikorna om spännande och målande anekdoter från livet på turné.

Sorgen och saknade måste nu definitivt få ha sin tid. Därefter kommer en tid när vi alltmer behöver inspireras av den positiva drivkraft och det hjärta för dansbandskulturen som Ulf hade. För snacka om att det är en inspiratör som nu har lämnat oss. Och en glädjespridare som har betytt mycket för så många. Låt oss bevara den glädjen framåt, och utveckla den tillsammans för att skapa en allt starkare röst för den dansbandskultur som Ulf älskade.

I en av Ulfs sista krönikor skrev han om den stora glädje han kände över att, från och med i somras, spela i bandet ”Örnarna”, bland annat tillsammans med sonen Douglas. Örnarna är ett proffsigt tributeband som både hyllar giganter som Eagles, men också andra storheter som exempelvis Ted Gärdestad, Björn Afzelius och The Beatles.

I samma krönika skrev han så här om skapandet av musik:

”Detta med musik är, och har alltid varit, oerhört fascinerande. Vad är det som får människor att gråta, dansa, avreagera sig och sjunga med? Nåt i musiken slår an en ton och får känselspröten i oss att reagera. Vad?

Lyckas man knäcka den koden fullt ut, ja då kan man också ha gjort en låt som blir närmast odödlig! Självklart är det hela kombinerat med rätt timing och en nypa tur.

Han avslutade krönikan med orden: 

När giganterna försvinner, då finns musiken ändå kvar.

Det är särskilt nu en tröst för många. 

Tack för musiken!

/NIKLAS LINDH, GRUNDARE, DANSBANDSNYTT