KRÖNIKA AV TONY IRVING: Varje dans har sina rötter i en musikgenre. Och det är just den musikens sound – dess rytm, puls, driv och tyngd – som avgör hur vi rör oss, inte tvärtom.
Det är musiken som berättar hur snabbt jag ska dansa i relation till BPM. Det är musiken som bestämmer var accenterna ligger, var raketen smäller, var betoningen ska landa. Det är musiken som ger mig energi, riktning, flöde och känsla.
Musiken ger mig allt.
Men för att kunna dansa i musiken måste jag förstå den. Jag måste träna min hörsel att verkligen höra, och min kropp att reagera på det jag hör.
Och här ser jag ett växande problem på svenska dansgolv i dag. Massor av buggare försöker synkopera, accentuera, ”leka” med musiken – men hamnar fel. Otroligt många foxdansare försöker musikanpassa sig – men missar just det musikaliska.
De vill så mycket. Intentionen är god. Men resultatet … landar ofta off.
Varför händer det här?
Dans som bollsport
Låt mig förklara genom något helt annat: bollsport. Där pratar man om ögon–boll–reaktionstid. Du ser bollen och kroppen reagerar. Ju snabbare reaktion, desto bättre förutsättningar att bli riktigt bra i sporten.
I dansen har vi en exakt motsvarande process: Hörsel–musik–reaktionstid.
Jag hör musiken. Min kropp reagerar. Jag utför dansen.
Och om min reaktionstid är trög kommer jag inte hinna sätta mina accenter, synkoperingar eller musikalitet i rätt ögonblick.
Jag hör rätt. Jag vill rätt.
Men kroppen levererar för sent.
Och det är här det blir knepigt: Dansaren själv märker det ofta inte. Men partnern märker det direkt. Din partner känner att du ligger lite efter, lite före, lite vid sidan av musiken. Dansens flöde faller. Samspelet tappar sin magi.
Syret för pardans
Hörsel–reaktionstid är färskvara. Den måste tränas. Kontinuerligt. Annars försämras den – precis som kondition, balans eller styrka. Och när din hörselreaktionstid sviktar drabbar det allt:
- din musikalitet
- din förning och följning
- din inlevelse
- din partners upplevelse av dig
Att dansa i musiken är A och O. Det är fundamentet. Det är själva syret för pardans. Men – och låt detta sjunka in:
Bara för att du kan höra musiken betyder det inte att din kropp reagerar till musiken.
När du utvecklar din förmåga att reagera snabbt, exakt och kroppsligt på det du hör – då blir din dans musik. Inte innan.
Så nästa gång du går ut på dansgolvet, ställ dig en enkel fråga:
Dansar jag till musiken – eller bara bredvid den?
Svaret kommer att förändra din dans för alltid.
/TONY IRVING, KRÖNIKÖR