Det finns nog inte en dansbandsmusiker i Sverige som inte känner Tur-Åke Lindkvist från Malung. En älskad underhållare, konferencier och musiker som nu har tagit steget in i gänget bakom Dansbandsnytt. Och hans recept för att fler ska upptäcka dansbandskulturen är glädje och inkludering.
– Det här är jättekul. Det känns så roligt att jag har blivit tillfrågad att vara med i det här arbetet. Jag är definitivt ingen reporter och ingen fotograf. Men jag lovar att jag ska göra det jag kan, inte minst genom mina kontakter. För jag har fruktansvärt mycket kontakter och väldigt goda relationer i branschen.
Han är ”Tur-Åke” med hela dansbands-Sverige och både musiker och danspublik köar ofta för att få krama om honom i samband med Dansbandsveckan i Malung eller under dansveckan på Cinderella.
Under årtionden har han varit en folkkär profil inom dansbandskulturen, inte minst då han under ett 20-tal år var konferencier i Grönlandsparken under Dansbandsveckan i Malung. Då var det dansband som gällde för hela slanten och han lärde känna hela dansbands-Sverige.
– Det var en helt fantastisk tid. Och de var så underbara alla banden. De fick ingen ersättning för att de kom dit och spelade. De körde en halvtimme från scenen för att de tyckte att det var kul helt enkelt. Så när jag ringde och frågade så sa de ”Det är klart att vi kommer”.
Professionalitet, musikalitet och skrattsalvor
Underhållningen präglades av både professionalitet, musikalitet, underhållning av hög klass och skratt i mängd. För Tur-Åkes många historier fick besökarna i Grönlandsparken att vrida sig i skrattsalvor.
Musikaliskt sett så började allt för Tur-Åke redan på 1960-talet.
– Ja jag har ju växt upp med det här. Jag fick den här musiken i modersmjölken. Jag spelar ju själv en hel del och hade mitt första band redan när jag var tio år. Vår största låt som vi framförde var Spel-Olles gånglåt, som Trio med Bumba gjorde 1964.
– Vårt band hette Öjsboys och vi skulle uppträda på söndagen på Regattafesten i Öje utanför Malung. Dagen innan hade Lasse Dahlquist varit där och uppträtt. Efter vår spelning gick jag förbi två gubbar som stod och pratade, och då hörde jag hur den ena sa till den andra: ”De här pojkarna, Gud vad de var duktiga.” Och den andra gubben höll med och sa ”De var mycket bättre än Lasse Dahlquist”.
– Så började det. Och sen har jag levt med musiken. Det har varit en hel del 60- och 70-talsmusik, och så har det blivit mycket visor också. Men just dansbandskulturen tyckte jag var fantastisk redan tidigt.
Den gamla tidens folkparker
Favoritbandet var Flamingokvintetten, och låtar som ”Nidälven” och ”Hon är 16 år idag” minns han särskilt. Och när Tur-Åke pratar om folkparkskulturen på den tiden får han något varmt i blicken.
– Jag tycker om den gamla kulturen som lever kvar på vissa ställen, att man får dansa även om man inte kan dansa. Och det saknar jag, att man ska kunna gå ut och träffas och ha kul, utan att det måste vara så hårt styrt att man ska dansa på nåt visst sätt. Man ska ha roligt helt enkelt.
Upplever du att många idag låter bli att gå ut på danstillställningar för att de är rädda för att inte vara tillräckligt bra på dans?
– Ja, för många är det så. Absolut. Jag är helt övertygad om det!
Första intervjun orsakade debattstorm
I artikeln kritiserade Peter Larsson den svenska alkoholpolitiken och hävdade att den var på väg att ”ta död på de svenska folkparkerna”. Det ledde till mycket starka reaktioner och debatter i Facebookflödena mellan grupperingar som förespråkar helnyktra danser utan alkoholservering och de som tycker att möjligheten till alkoholservering ska finnas i parkerna.
Inte förvånad
Tur-Åke Lindqvist är inte förvånad över att artiklarna väcker starka reaktioner, och han själv uttrycker en oro över att bristande inkludering och acceptans mellan grupperingar kan skada dansbandskulturen.
– Jag tycker ju att det är så tråkigt att många folkparker har försvunnit. Jag vill ha tillbaka den där kulturen som var förr. Och dansklubbarna ska också få finnas, men de ska inte behöva titta snett på mig om jag kommer och försöker bjuda upp. Jag vill ha en mer inkluderande kultur.
Vad tänker du kring dansarrangörernas möjlighet att få servera alkohol?
– Förr fick man ju ha en liten tuting innanför västen och man fick dansa i alla fall. Och man hade roligt tillsammans när man gick på dans. Nu tycker jag att det är lite svårare och lite mer styrt med alla dansklubbar och de som söker sig till varandra. Det kan behövas en förändring tillbaka till dansglädje för alla, för att inte fler folkparker ska tvingas slå igen.
Dans i varenda by
Tur-Åke minns tillbaka till den livfulla folkparkskulturen från förr, med danstillställningar de flesta dagar i veckan. Inte minst i hans egen hembygd i Västerdalarna.
– Under hela juli så var det danser runt omkring här, i mindre parker. Gävunda, Lima, Boggberget, Nusnäs, Öje, Venjan…. Och man hade fullt sjå med att åka på danser och träffa folk och ha kul. Och då fanns det hur mycket dansband som helst. Nu är det viktigt att vi är rädda om de parker som vi har kvar.
Tur-Åke är fortsatt en aktör som är relevant för dansbands-Sverige. I sin nya roll som en av personerna bakom Dansbandsnytt har han kontakt med musiker, arrangörer och dansfolk, och han bokar in intervjuer och krönikörer.
Vad tror du själv – vilka möjligheter har Dansbandsnytt som du ser det att vara en relevant nyhetsaktör för dansbands-Sverige?
– Bara man tittar på hur oerhört mycket som har hänt redan nu så ser man att det är uppenbart att det finns ett väldigt stort behov av en sån här nyhetssida. Det är helt självklart att det är så! Och allt som vi kan göra för att få den här branschen att leva vidare är positivt och bra, avslutar Tur-Åke.
/Niklas Lindh, reporter
