Reaktionerna har varit många och starka sedan sångaren i Larz Kristerz, Peter Larsson, kritiserade regelverken kring alkoholservering i folkparker och danslogar i en artikel här på Dansbandsnytt. Det har debatterats flitigt i sociala medier och tonläget har tidvis varit högt. Nu kritiserar dansbandsexperten Thomas Deutgen den grupp som förespråkar helnyktra danstillställningar.
– Svensk alkoholpolitik är rena döden för parkerna, sa Peter Larsson till Dansbandsnytt och beskrev hur besökare i svenska parker som vill beställa nåt i baren tvingas stanna i ett avgränsat område om de tar en öl, och inte får gå runt i parken, trots att folkparker är avgränsade och instängslade områden.
– Man kan titta på Norge där vi spelar på stora festivaler. Där får folk gå runt överallt med sin öl och det är inget stök eller bråk. Det är inte som det är i Sverige att de måste stå i en liten fålla och trängas som boskap. Man måste ju se till att skaffa utskänkningstillstånd om man ska få ut ”vanligt folk” på dans. Och vanligt folk behöver vi, sa Peter Larsson i artikeln.
Hela artikeln kan du läsa här.
Mängder av starka reaktioner
Sedan Dansbandsnytt publicerade artikeln på fredagsmorgonen har Peter Larssons åsikter debatterats mycket flitigt på Facebook, och flera gånger i mycket skarpa ordalag. Här är ett mycket litet urval av reaktionerna, som i kommentarsfälten har betydligt vassare retorik än nedanstående exempel:
Tine: ”Varför behöver det drickas alkohol för att det ska klassas som fest? OM man är där för musiken som så många vill påstå, då går det lika bra att lyssna och digga utan ett glas öl i näven.”
Rolf: ”Jag minns när vi kom till parken i Ö-vik och folk kunde beställa öl och vin i baren! Vilken stämning det blev! Klart att man ska ha servering i parkerna.”
Jessica: ”Som dansare uppskattar jag så jävla mycket att öldrickarna inte befinner sig på eller i nära anslutning till dansgolvet så att jag kan dansa ifred.”
Göran: ”Rätt så skoj när man hör ”svettbandsfolket” klaga på de som dricker och går upp och dansar, att de tar sån plats och inte kan dansa. Men när ”Svettbandsfolket” tar upp fem kvadratmeter av golvet för att stila när de dansar, då är det ”fränt”. Jag ser faktiskt ingen skillnad.”
Thomas Deutgen: ”Något är helt galet”
Dansbandsexperten Thomas Deutgen, chefredaktör för tidningen Får Jag Lov, tidigare programledare i Sveriges Radio samt arrangör av danstillställningar, häpnar över den hårda retorik som framför allt kommer från den helnyktra delen av danspubliken. Han ger också sitt stöd till de åsikter som Larz Kristerz-sångaren framför.
– Peter Larsson har helt rätt och åsikten delar han med varenda band. Dock är det få som vågar säga det öppet av rädsla för att bli sågade av publiken. Jag tycker han är väldigt modig, och klok.
Vad tänker du kring de reaktioner som Peter Larssons åsikter i artikeln väcker i Facebookflödena?
– Jag har läst de flesta kommentarer och jag blir lätt häpen över den ilska, om jag uttrycker mig milt, som framför allt de som förespråkar helnykterhet för fram. De har missat något väldigt väsentligt, nämligen att dans är ett nöje som är till för Alla. Inte enbart en liten ”exklusiv” grupp som tror att dansen är förbehållet dem. Något som är helt galet.
– Du kan jämföra det med cineaster som går på bio fyra gånger i veckan. De vill snart förbjuda popcorn för det stör upplevelsen. Ingen skulle väl bry sig om vad de sa. Men här ska en hel arrangörskår stå i givakt när publik kräver alkoholfritt.
Hur länge har de här motsättningarna mellan grupperna funnits? Och har motsättningarna växt på senare år?
– Förr, om vi tar från 70-talet och fram till första delen av 2000-talet, var det så många som gick på dans att de arga ”experterna” med svettband var i minoritet. Dans var ett folkligt nöje för alla, också för att tiden var annorlunda. Det fanns inte mobil, internet eller Tinder. Du var tvungen att gå ut för att träffa andra.
– En del ställen sålde alkohol, andra inte (och då drack många i bilarna) men det var inget problem. Idag förmår inte dansen attrahera ”vanligt” folk på samma sätt. Och tro mig, att öppna dörren till ett dansställe med kaffe och mazarin i serveringen lockar definitivt inte nya skaror.
Går det att förena alkoholservering med dans på ett sätt så att alla parter blir någorlunda nöjda?
– Det går absolut att förena. Det vill säga, de som gnäller får hacka i sig att så här är verkligheten. Och det handlar inte om 400 människor som raglar fram på ett dansgolv och okontrollerat spiller öl. Utan att du ska ha valfrihet att välja. Precis som om du går på vilken krog som helst.
Hur viktig tror du möjligheten är för dansarrangörer att kunna servera alkohol med tanke på intäkterna…?
– Alternativet, som många inte förstår, är att dansentrén annars (och egentligen ändå) skulle behöva höjas till det dubbla för att arrangören ska få vinst. Detta är så självklart att jag blir förvånad varje gång diskussionen kommer upp. Det är väl ändå ingen religiös tältverksamhet som bedrivs?
Om du tittar i spåkulan – vad tror du kommer att hända med frågan om alkohol och danstillställningar framöver?
– Diskussionen kommer att poppa upp med jämna mellanrum, tyvärr. Men i takt med att dansställena försvinner och banden lägger ner blir det här på sikt ett mindre problem.
– Jag har ibland, halvt på skämt och halvt på allvar, sagt att det största hotet mot dansen är danspubliken som sätter upp regler och krav för hur den ”perfekta” danskvällen måste vara. Rätt bpm, rätt golv, rätt låtar, rätt fika (fast helst möjlighet att kunna ta med eget) är ett säkert sätt att ta död på entusiasmen hos de som fortfarande tror på dansbandskulturen.
– Jag vill dock tillägga en sak: Ett dansställe utan alkohol är i sig inte fel, så länge man klarar ekonomin. Men ställen som har grogg i baren är minst lika viktiga, avslutar Thomas Deutgen.
/Niklas Lindh, reporter
