Det här är 2023 års sista publicering från Dansbandsnytt. Det har blivit flera hundra artiklar och krönikor under det knappa halvår som har gått sedan nyhetssajten såg dagens ljus den 13 juli. Anders Norin har varit med från början – i praktiken redan långt innan första stavelsen skrevs. Med hjärtat som klappar för dansbandskulturen, och med årtionden inom nyhets- och sportjournalistiken, så är Anders van vid att ställa de rätta frågorna. Och i den här nyårskrönikan ställer han flera viktiga frågor, om det verkligen är så att dansen av idag är till för alla….
Jag är ganska säker på att alla som går ut och dansar gör det för att ha roligt och roa sig under några timmar tillsammans med vänner eller andra bekanta. Men vad innebär egentligen en rolig kväll? Bland dansarna verkar det epitetet spreta ganska mycket och det verkar också finnas många som gärna kommer med pekpinnar och påpekar att vissa normer måste uppfyllas för att en danskväll över huvud taget ska vara godtagbar. Är det så det ska vara?
Sedan vi startade Dansbandsnytt för ett knappt halvår sedan har jag mer intensivt följt debatten på sociala medier kring hur en dans till dansband bör fungera. Det ska helst inte vara någon alkohol inblandad, du får inte stå framme vid scenen och lyssna på bandet och kan du inte dansa tillräckligt bra har du inget där att göra är åsikter som framkommer. Fascinerat har jag också tagit del av den nobbningsdebatt som ständigt är återkommande. Du åker på dans och bjuder upp någon, men får nobben då du inte anses vara proffsig nog i ditt danskunnande. Det är tydligen inte så lätt för ”en vanlig Svensson” att gå på dans i dag.
Det gör att jag själv känner en rädsla för att uppsöka ett renodlat dansställe. Jag är långt ifrån någon dansare av rang och skulle därmed säkerligen hamna i gänget som nobbas. Mitt dansutövande får fortsatt utövas på tillställningar som Åfesten (stadsfest) här i Falun där alla vågar sig upp på den lövade dansbanan. Ingen kategori av dansare petar bort den andra. Alla ges plats, vilket känns skönt att kunna konstatera.
Gänget gick på Mora Parken
Jag började själv att gå på danstillställningar i mitten på 1980-talet. Mora Parken bjöd oftast på dans både på fredagar och lördagar under vinterhalvåret. Det var oftast välbesökta tillställningar och där populära band som Wizex krävde en förköpt biljett för att du skulle vara säker på att komma in.
Vi var ett gäng som gick dit för att ta ett par öl, dansa till några av låtarna, men mestadels sitta och ha trevligt och lyssna på låtarna. Då vet ni vilken kategori jag tillhör och det var nog den populäraste och mest vanligt förekommande på den tiden. Det var trevligt och enkelt och alla vågade gå upp på dansgolvet utan att få någon bitter komplimang om att vara oduglig eller ta plats för de som verkligen kan dansa. Finns det någon plats för oss i dagens dansbandsvärld?
Andra väljer att klä upp sig och gå ut för att hitta sin livspartner, och väljer förstås i första hand sin danspartner utefter det. På dansgolvet hittar du säkert även herr och frun som bara dansar med varandra för att man trivs bäst med det. Dansare kan plockas in i olika kategorier!
En kategori av dansare som inte fanns förr, men som tagit allt mer plats på dansgolven runt om i Sverige i nutid är de som först och främst ser dansen som en träningsform. De kommer med vattenflaskan och väskan med ombyten i högsta hugg och väljer danspartner med bäst kunnande och bäst kondition. Ser man till debatten vill också denna kategori av dansare gärna vara med och styra och tycka till om själva dansevenemanget. Hur golvet bör fixas, hur kaffet ska vara, var väskan med ombytet ska ställas etc…
Oavsett, är det nog ett måste att alla kategorier av dansare ges plats på dansgolven i vårt avlånga land. Ska dansbandsbranschen överleva på sikt, få fram nya unga dansband, är det av största vikt. Jag tycker också att de som bara vill lyssna på sitt favoritband ska ha möjligheten att göra detta. Kom ihåg att det är fler som lyssnar på dansband än som dansar till dem!
Dansbandsnytt – en viktig aktör
För ett drygt halvår sedan satt jag och vännen Niklas Lindh på min balkong. Under många år hade vi pratat om att köra igång en nyhetssajt för dansbandsbranschen. Den här gången bestämde vi oss för att köra på.
Dansbandsnytt har snabbt blivit en viktig och betrodd nyhetskanal, där journalistiken alltid är nummer ett. Dansbandsvärlden är värd en aktör som tar branschen på allvar och den platsen har vi tagit. Jag är också så glad över det positiva mottagande vi fått från hela branschen. Det känns bra och värmer i hjärtat. Vi sitter dock inte nöjda utan jobbar vidare mot nya mål. Häng med oss in i framtiden!
GOTT NYTT ÅR!
/ANDERS NORIN
