2024 började utmanande för dansbandet Blender. Timslånga bilköer i extrem kyla och därefter en orkesterbuss som inte gick att starta. Det blev en oviss kamp och ett slit för bandmedlemmarna. Så här gick det till när Blender trots allt lyckades stå på scen kväll efter kväll.
Nu är kapellmästaren Lasse Lundberg hemma i Vadstena och pustar ut efter en Norrlandsturné när det inte var mycket som gick smidigt under själva resandet.
– Det är skönt att vara hemma och ha lite spelledigt nu i några dagar. Jäklar så trött jag var under det första dygnet efter att ha kommit hem, berättar kapellmästaren Lasse Lundberg för Dansbandsnytt.
Det var på väg upp till en spelning i Skellefteå Folkets Park, som anordnades på torsdagskvällen i förra veckan, som utmaningarna började. I en bitande kyla med omkring 30 minusgrader.
Resan som utgick från Vadstena redan på onsdagen började bra, men på E4:an mellan Sundsvall och Härnösand var det totalstopp i trafiken efter att en långtradare hade kört av vägen, som var blockerad. Klockan var då tre på natten. Först fem timmar senare, på torsdagsmorgonen, kunde Europavägen öppnas igen.
– Då snöade det och var alldeles glashalt på vägen. Vi kom fram till Skellefteå först efter 22 timmar. Det blev en hög dieselkostnad för den resan…
Från varmgarage till sträng kyla
Spelningen i Skellefteå gick bra, liksom resan till Umeå där det var spelning på Folkets Hus dagen därpå. Bussen stod i ett varmgarage under danskvällen samtidigt som det fortsatt var mycket sträng kyla utomhus. Och på resan söderut mot nästa spelning i Hudiksvall stötte bandet på patrull i samband med ett stopp norr om Härnösand.
– Då gick det inte att starta bussen. Det var stendött.
Bandmedlemmarna undersökte bussen och försökte bland annat kontrollera om någon säkring hade gått, men inget fel hittades. Efter någon timme provade de ändå att starta bussen, som då gick igång.
– Då vågade vi inte stanna bussen i Sundsvall som vi hade tänkt utan vi körde nonstop till Hudiksvall för att kunna genomföra giget, men vi blev därmed utan mat. Tack och lov så var arrangören så schysst och hade fixat käk till oss…
Återigen helt stendöd
Spelningen på Kulturhuset i Hudik gick bra. Vid midnatt klingade tonerna ut efter den sista dansen och utrustningen kunde plockas ner och packas in i bussen för vidare resa söderut till en spelning i Tullinge. Den skulle inledas 14 timmar senare. När bussen skulle startas höll alla tummarna, men besvikelsen blev stor. Bussen var återigen stendöd.
– Men efter en hel del trilskande och tur så lyckades vi ändå få igång den efter trekvart, men då fick vi sträckköra ner till Stockholm då vi inte vågade stanna.
– En sån där turnésväng på 260 mil är ju nog psykiskt påfrestande ändå, plus att det började med det där stoppet på E4:an i fem timmar på väg norrut. Så man var väl inte så pigg när man kom hem sedan. Men va sjutton – the show must go on. Man gör ju allt för publiken och vi har bara ställt in tre jobb på 25 år.
Hur har ni klarat av att leverera på scenerna flera timmar varje kväll trots att det har varit såna utmaningar kopplat till transporterna?
– Alltså vi är ett så jäkla bra gäng. Alla är förstående och engagerade. De var med och stöttade i stränga kylan när jag stod på alla fyra och försökte hitta nåt fel. Och det är lika när vi står på scen. Vi är väldigt måna om varandra, och oavsett om det är röriga omständigheter som under den här resan, så har vi alltid trevligt när vi är på scenerna och spelar.
Satsade 220 000 kronor på service
Vad som var fel med bussen är ännu oklart, men nu när vädret är lite mildare så verkar den fungera. Ett besök på verkstaden ska ge mer säkra svar för kommande resor, efter den välförtjänta ledighet som bandet har nu.
Blenders orkesterbuss börjar få några år på nacken, och framför allt många mil. Årsmodellen är 2005 och bussen har gått 115 000 mil. Men Lasse Lundberg är noga med att satsa på underhåll och service. Så sent som i höstas kostade service och underhåll på bussen 220 000 kronor.
Det ser också ut att bli ännu ett år med långa transporter för Blender. Bokningsläget för 2024 är riktigt bra, berättar kapellmästaren.
– Ja det ser verkligen jättebra ut. Jag känner mig väldigt glad och ödmjuk för vår spelplan. Som det ser ut nu så har vi endast sju jobb kvar som vi skulle kunna sätta in i år. Och jag vill inte att vi ska spela mer än 110 till 112 jobb under året.
En gemensam kamp för framtiden
Lasse Lundberg noterar, precis som så många andra har gjort tidigare, att dansbandsbranschen under flera år har krympt och möter stora utmaningar. Men han ser också hopp och möjligheter.
– Jag tror att den här branschen alltid kommer att finnas kvar på något vis för det är ju ett kulturarv i Sverige. Däremot behöver det komma upp på en politisk agenda på riksplanet att det här är viktigt att behålla och värna om.
– Jag hoppas och tror att vi är några eldsjälar som kan fortsätta och kämpa för det, och vi har ju en mängd fantastiska dansställen och inte minst Malung förstås. Jag tror på den här branschen och vi måste försöka få ut kreti och pleti på dans. Då behöver det nog bli lite mer exklusivt med danser – och inte alldeles för många arrangemang för tätt inpå varandra. Vi ska gå ner något i antal spelningar till nästa år av just det skälet.
Vad skulle kunna få fler människor att gå ut på dans framöver?
– Jag tror att dansband måste bli en del av större evenemang. Förut på exempelvis en folkpark så var det nåt uppträdande, det var disco och det var nåt dansband som spelade till dans.
– Ska man behålla kulturarvet och traditionen så tror jag att dansband behöver bli en del av ett större sammanhang, i större evenemang för fler. Så dansband inte bara är isolerat för sig självt. Det är bara att kolla när vi spelar i Falun på stadsfesten som heter Åfesten – eller i Ullared. Jag menar….det finns ju massor av ungdomar som sjunger med i våra egna låtar. Och den publiken skulle tyvärr inte gå på rena dansbandsarrangemang.
Hur ska man kunna nå dit i större skala än vad vi ser idag?
– Här behöver vi sätta oss ner hela branschen och diskutera igenom det här. Är vi villiga att göra något åt det här? Annars så tror jag att det finns en risk för att det sakta men säkert dör ut, om jag ska vara ärlig.
/NIKLAS LINDH, REPORTER
