För bara en månad sedan var Streaplers i full gång med spelningar och albumproduktion. Men samma dag som bandet Grammisnominerades råkade trummisen och sångaren Kjetil Granli ut för en allvarlig brandolycka. Efter att bandet pausat några veckor kliver de nu upp på scenen igen – men allt var långt ifrån självklart.
– Flamman var två meter hög – det kunde ha gått riktigt illa, brandkåren sa att jag haft en jävla tur, säger Kjetil Granli till Dansbandsnytt.
Det var sista veckan i februari som allt hände. På tisdagsmorgonen fick Streaplers besked att de blivit Grammisnominerade. Några timmar senare förbyttes glädjen i fasa, när Kjetil Granli råkade ut för en allvarlig olycka. Han befann sig i sin verkstad i Lilla Edet där han reparerar och bygger trummor åt andra musiker. Kjetil berättar för Dansbandsnytt:
– När man renoverar gamla trummor ska man ta bort ”wrappet”, ett ytskikt av celluloidplast – väldigt brandfarligt. Jag har gjort det hundratals gånger, så jag har ju rutin på det. Men den här trumman var det lite annorlunda med, och jag höll värmepistolen där några sekunder för länge.
Plötsligt tog trumman eld, rakt framför Kjetil.
– Flamman slog upp två meter! Jag hade bara en sak i huvudet – att rädda verkstaden! Så jag lyfte upp den brinnande trumman i händerna och började springa ut med den.
På väg ut från verkstadsrummet fattade hans arbetsbyxor eld, och givetvis brändes även händerna.
Huden helt borta
Kjetils verkstad ligger i en källarlokal med en butik och bostäder ovanför. Från verkstadsrummet leder en gång bort till källarens ytterdörr.
– När jag sprang ut låg det massor av packmaterial i gången, och det tog eld när det brinnande plastmaterialet droppade ner.
Väl ute slängde han sig i snön och rullade runt för att släcka de brinnande kläderna. Därefter återvände han in i källaren för att kasta ut allt som brann.
”Kunde gått riktigt illa”
Efter 45 minuter hade Kjetil lyckats släcka elden på egen hand, så han ringde sin fru som kom och körde honom till akuten. Deras dotter stannade på brandplatsen och ringde brandkåren.
– Brandkåren sa att jag haft en jävla tur, även om jag gjort släckningen bra – men de påminde om att det kunde gått ha riktigt illa om jag hade ramlat. Jag kunde ha blivit kvar här inne i verkstaden, säger Kjetil eftertänksamt.
Sjukhus i fyra dygn
På sjukhuset fick Kjetil veta att han fått tredje gradens brännskador på ryggen och andra gradens brännskador på knän, vader och händer. Läkaren ville lägga in honom, men en annan läkare skickade hem honom, något Kjetil har anmält. På återbesöket två dagar senare visade det sig att Kjetil var kraftigt uttorkad.
– Jag hamnade direkt på operation och blev kvar på sjukhuset i fyra dygn.
Nu är prognosen bättre. Brandskadespecialister har gett Kjetil beskedet att han kommer att bli helt återställd och slipper göra hudtransplantationer.
– Idag har jag bandage på knän, rygg och vader, men händerna är fria. Där börjar jag nu få ljusrosa bebishud, och bär bomullshandskar som skydd.
(Nedan visas bilder på Kjetils ena hand direkt efter olyckan, samt idag.)
En brandsläckare har införskaffats till verkstaden. För trots att det fanns både brandfilt och en vattensprutflaska där, så hindrade det inte branden.
– Ska jag göra sådana jobb i framtiden kommer jag nog att göra dem utomhus.
”Enda ursäkten är ens egen begravning”
Stödet från omgivningen har varit viktigt för Kjetil.
– Jag har fått superstöd från bandet, publiken och mina verkstadskunder. Men skuldkänslan är jobbig, just att man inte kan åka ut och spela. Vi musiker i ”gamla band” är ju aldrig sjuka – enda ursäkten är ens egen begravning. Har man 40 graders feber så tar man två Alvedon. Det är ju idiotiskt, men sån är den oskrivna lagen.
Även bandets kommande skivsläpp flyttas. Ett nytt album var planerat till i maj, men kommer nu istället till hösten. Givetvis inkluderas de sex låtar som spelades in i den legendariska Nidarosstudion i Trondheim i höstas.
Vägrar sitta på pall
Till helgen, en månad efter branden, är nu Kjetil och Streaplers på väg tillbaka till dansbanorna. Kjetil har fått tillbaka rörligheten i händerna, men i vaderna smärtar det.
– På trummor får vi köra med vikarie – Jonathan Rasmusson Nöjd som har spelat med Donnez och flera andra. Men sjunga kommer jag att göra, fast jag vet inte var på scenen jag ska stå, det blir väl lite vid sidan om Jonathan. Kenny sa att han skulle ta med en pall åt mig, men jag försöker stå – det är inte nåt jävla ålderdomshem, skrattar Kjetil.
Fått en tankeställare
Olyckan har nu gett den norskfödde musikern perspektiv.
– Man får en tankeställare, en insikt om att leva här och nu.
Kjetil förklarar hur hans liv har ”gått i 200” med orkester och verkstad under en längre tid.
– Det kändes som att någon där uppe tyckte att det var dags att varva ner lite. Absolut inte sluta spela alltså, nej nej – spela måste jag, även att hålla på i verkstaden är viktigt för mig – men jag blev påmind om att uppskatta det jag har runt mig – familj och barn. Man tar lätt saker för givet.
/LINA HASKEL, REPORTER
Lästips: Hundratals trummor i Streaplersprofilens verkstad – Dansbandsnytt på besök hos Kjetil Granli