Han är på jakt efter ”det gamla Sverige” – och under sin resa genom landet har Jan Emanuel nått Dansbandsveckan i Malung, där han upplevt en helomvändning.
– Förut förstod jag inte dansbandsmusik alls, men nu ser jag det vackra – det är så mycket jag har missat, säger Jan Emanuel till Dansbandsnytt.
Debattör, företagare och tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna – Jan Emanuel har många strängar på sin lyra, men säger till Dansbandsnytt att han numera endast vill tituleras ”nyfrälst dansbandskille”.
Han bilar sedan någon vecka landet runt för att hitta ett Sverige han tycker har försvunnit. Första anhalten var Böda camping på Öland och nu är det dags för Malung.
– Jag har en romantiserad bild av ett gammalt Sverige där det fanns en sammanhållning och en vi-känsla och där man tog ansvar även för det man inte ägde, de gemensamma utrymmena, säger Jan Emanuel när vi träffar honom i Grönlandsparken.
– Det är lite av den svenska kulturen att man tar ansvar inte bara för sig själv utan för det gemensamma. Ett Sverige där man kunde ställa cykeln olåst, och den kunde stå kvar.
Just den känslan tycker han sig ha hittat nu.
– Vänligheten, öppenheten och vi-känslan som finns här i Malung, det är det gamla Sverige, det som vi håller på att tappa.
När vi kommer in på den sänkta dansbandsmomsen, som inte påverkar Dansbandsveckan, återkommer Jan Emanuel till just föreningsliv och ideellt engagemang:
– Det ideella arbetet är eftersträvansvärt, men det har tappats i det nya Sverige, förutom inom ungdomsidrotten. Om du åker till en stad är det alltid betalda ombudsmän, alla ska ha pröjs. Åker du hit, står med något band och har jobbat fem dagar – vad får du för det? Inte en krona, men glädje. Det är det gamla Sverige. Det finns en poäng att göra något som inte är för egen vinning.
– Dansbandskulturen är en del av det vackra gamla Sverige. Jag är nästan lite skamsen att jag inte tagit del av den förrän jag är gravt medelålders!
”Ska bli dansbandskille”
På veckans agenda står bland annat både bugg- och foxtrotkurser, oväntat även för Jan Emanuel själv.
– När jag var ung stod jag alltid mot en vägg och såg tuff ut. Jag har aldrig någonsin kunnat dansa i någon form, bara stå och gunga lite till reggae. Det har varit ett motstånd, så det är kognitivt att göra det på riktigt.
Och Malungsvistelsen fick upp honom på dansgolvet redan första kvällen.
– Jag dansade första gången i mitt liv bugg, till dansbandsmusik dessutom.
Vilket band dansade du till?
– Ehm, låten är nånting med att man festar på en söndag, så måndagen är körd för att man ska vara uppe hela natten.
Det var inte ”Inatt inatt”? (”Inget stoppar oss nu” /reds anm.)
– Jo! Exakt, för det är knas på måndagen, för vi kör så jävla hårt på söndagen, ish. Det var kanske inte fullständigt citerande.
Jan Emanuel fortsätter sin hyllning av dansbandskulturen.
– Jag har inte förstått dansbandsmusiken förut, men nu förstår jag det vackra och gemenskapen kring den. När jag lyssnar på dansbandslåtar – vilket jag aldrig gjort förut – då dras man ju med, det är fina och kärleksfulla texter, det är så mycket jag missat fram tills nu. Nu ska jag bli dansbandskille!
Kyligt vid partitältet
För Jan Emanuel är mötet med dansbandskulturen något ögonöppnande.
– Många tror inte på kärlek vid första ögonkastet, men jag tror visst att det kan vara så – särskilt när man springer in i en kultur.
Han lyfter fram generationsöverskridandet som en viktig del av den kulturen.
– Försök hitta ett ställe i en storstad där du kan se en mor och dotter ha kul tillsammans på samma ställe. Här är alla tillsammans, alla har kul, unga och gamla dansar med varandra.
Jan Emanuel, som fortfarande är politiskt engagerad men inte längre har något politiskt uppdrag, beskriver mottagandet i Malung som mestadels varmt.
– Folk är så kärleksfulla, de kramas och berättar hur bra de tycker om mig. Enda stället där det varit kyligt, där de inte kommit och sagt ’Heeeeej!’ var vid partiets tält här uppe, ironiskt nog.
Efter veckan i Malung går resan vidare. Men Jan Emanuel har redan insett något han inte väntade sig.
– Nu är jag nyfrälst dansbandskille!
/LINA HASKEL, REPORTER