Stora delar av dansbandsbranschen, och inte minst många arrangörer, är konservativa och vill inte tänka nytt, trots att resten av omvärlden förändras. Det konstaterar personerna bakom duon Swedish Dance Mafia, och medger att de känner en stor frustration.
– Ibland så känner man att man bara vill ge upp och göra något annat, säger Christian ”Mini” Olsson, den ena halvan av dansbandsduon Swedish Dance Mafia, och fortsätter:
– Det finns ju andra sätt att spela musik på än just dansband, men samtidigt så älskar jag dansband och tycker egentligen att det är så kul. Ibland får man en dipp men så reser man sig upp med hjälp av pannbenet. Men det finns stunder när man känner: Vi skiter i det här….
– Ja man blir trött på att liksom få stånga sig blodig och det känns som att man blir motarbetad när folk inte ens har hört vad vi gör. Men när vi väl har varit ute och spelat så vet folk att det är till hundra procent dansbart.
Olika synsätt i andra musikgenrer
Christian bildar duon tillsammans med sin pappa Lars ”Leo” Dryhim, som gärna vidgar perspektiven:
– Jag var på konsert med Tomas Ledin, som har Little Jinder som förband. Hon har en trummis och en keyboardist och själv så sjunger hon. Och det funkar ju alldeles utmärkt. Vi ser det överallt.
– Och inom dansbandsgenren så är det endast inom den riktigt mogna sidan som det är tillåtet att vara en duo, på pensionärsdans och så. Men pratar vi om modernband – även om vi inte tycker om de här termerna – så är det uppenbarligen helt omöjligt! Samtidigt som det i andra genrer, som i popvärlden, är precis tvärtom.
”Tjatar hål i huvudet…”
För Christian och Lars går dock kampen med deras duo vidare. Det sker i en bransch där nya dansband och olika aktörer efterfrågas då antalet dansband har blivit allt färre på senare år. Men där den heliga gränsen med minst fyra medlemmar fortfarande är ett stort hinder…
– Vi får väl tjata hål i huvudet på folk, säger Christian.
– Ja och vi kommer nog att fortsätta som vi har gjort, konstaterar Lars. För vi går vidare med vår plan att ge ut tre till fyra låtar per år, där vi skriver det mesta själva. Och så gör vi kontinuerliga utskick till arrangörer och berättar att vi finns. Och så mycket publiceringar på sociala medier. Vi har en färdig produkt som funkar, där mellan 60 och 70 procent är helt egna låtar, så vi kommer att köra på.
Har ni aldrig övervägt att underordna er de kanske konservativa strukturerna och bli dubbelt så många?
– Jo det har vi, medger Lars, men man ska hitta helt rätt folk som vill jobba under de premisserna som vi vill jobba på och samtidigt så blir produkten dyrare….men inte nödvändigtvis bättre… Det är inte bara enkelt att bygga ut ett band.
– Men, konstaterar Christian, det finns alltid drömmar och visioner. För skulle vi få sån fart på den här produkten så att man kanske skulle kunna vara fyra eller fem personer och få det att funka både ekonomiskt och socialt, så skulle jag inte tacka nej till det. För det är kanske något som man ser som en dröm i framtiden.
Var tänker ni att Swedish Dance Mafia ska befinna sig utvecklingsmässigt om ett par år?
– Vi spelar mellan 20 och 30 gånger om året och vi har glada människor som dansar och sjunger med. Det är vår målbild och det är inte ouppnåeligt. Vi ska bara få lite mer medvind…
Lästips: Soundex – den nya dansbandsduons kamp för att nå ut till arrangörer.
/NIKLAS LINDH, REPORTER
