Skatteverket säger bestämt nej till regeringens förslag om sänkt entrémoms på danstillställningar. Två dagar innan remisstiden går ut är myndigheten ensam om att ge ett tydligt nej.
– Skatteverket anser inte att en danstillställning är ett sådant kulturellt evenemang som liknar de föreställningar som enligt mervärdesskattedirektivet tillåts ha sänkt moms, säger Skatteverkets rättslige expert Peter Segefalk till Dansbandsnytt.
Det var i maj som regeringen skickade ut sitt förslag om sänkt entrémoms för danstillställningar på remiss till de instanser som ansågs ha kunskap i ämnet eller beröras på annat sätt. På fredag 8 augusti är det sista chansen för dessa 42 instanser att ge sina utlåtanden. I dagsläget har drygt hälften svarat, de flesta av dessa har tillstyrkt att förslaget genomförs – säger alltså ”ja” till förslaget, eller har åtminstone inga invändningar, vilket också anses vara ett ”ja”.
Men en myndighet avstyrker klart och tydligt från att sänka den aktuella momsen, nämligen Skatteverket.
I sitt remissvar lutar sig Skatteverket mot direktivet från EU:s råd om ett gemensamt system för mervärdesskatt. I direktivet kan man bland annat läsa att sänkt moms får tillämpas på: ”Tillträde till föreställningar, teatrar, cirkusar, marknader, nöjesparker, konserter, museer, djurparker, biografer, utställningar och liknande kulturella evenemang och anläggningar.”
Skatteverket svarar regeringen att ”en danstillställning inte är ett med en föreställning liknande kulturellt evenemang”.
Varför använder ni ordet ”föreställning”? En dansbandsspelning liknar snarare en konsert.
– Förslaget från regeringen handlar om tillträde till danstillställningar, inte specifikt med dansband, utan även exempelvis på nattklubbar och discon. Då gör vi bedömningen att de tillställningarna inte är ett kulturellt evenemang liknande föreställningar som nämns i direktivet, säger Peter Segefalk.
Han pekar också på hur direktivet ska tolkas.
– Först och främst är sänkt moms en avvikelse från normalskattesatsen, och då ska direktivet tolkas restriktivt. Dessutom avser inte EU-direktivets ”liknande kulturella evenemang” ett utövande av aktiviteter, utan att publiken ska titta på eller uppleva en föreställning eller ett evenemang, som exempelvis en teaterföreställning. Men regeringsförslaget tar istället sikte på själva utövandet av dansen.
Trots att nöjesparker, där besökaren minst sagt deltar aktivt, ingår i EU-direktivet, menar Peter Segefalk att det inte är jämförbart.
– I direktivet anges inte bara föreställningar och liknande kulturella evenemang utan även olika sorters anläggningar. Det som vi har gett uttryck för är att danstillställningar inte är sådana kulturella evenemang som liknar föreställningar som avses i direktivet.
”Det finns ett gränsdragningsproblem”
Förespråkare för en sänkt ”dansbandsmoms” har genom åren lyft fram att danspubliken i hög grad väljer evenemang baserat på vilket dansband som spelar, och att danskvällar ofta marknadsförs med fokus på just själva bandet – precis som på konserter. Peter Segefalk förklarar nu varför Skatteverket inte kan ta hänsyn just till dansbandens roll för publiken i sitt remissvar.
– Förslaget som vi avstyrkt handlar om alla former av danstillställningar, inte bara sådana med dansband, utan även exempelvis på nattklubbar och discon, så det är vad vi har förhållit oss till. Och sammantaget är de inte jämförbara med de evenemang som nämns i direktivet.
Avstyrker ni alltså förslaget på grund av att det även innehåller nattklubbsdans, utöver dansbandsspelningar?
– Vi tar ställning till hela förslaget som sådant. Och det finns ett gränsdragningsproblem mellan konserter och danstillställningar när det gäller de regler vi har idag. Det är inte ovanligt att ändrade momsregler leder just till gränsdragningsproblem.
Gränsdragningsproblemet uppmärksammas bland annat även av Kammarrätten, som i sitt remissvar önskar vidare utredningar. De ser möjliga problem med att avgöra vad en danstillställning är.
/LINA HASKEL, REPORTER