Bristen på publik som inte ”vågar” ge sig ut på dans kan bli hela dansbandsbranschens död. Det säger Andreas Olsson, sångare i Sannex. Och nu vill han jobba för att en bredare publik ska få upp ögonen för dansbandsmusiken och ta sig ut på dans. ”Annars riskerar de folkparker och dansställen som finns kvar att försvinna”, enligt Andreas.
Det är en utmanande bild som Andreas Olsson beskriver. ”En gång i tiden var det 90 procent ´Svenssons´ och tio procent dansare ute. Nu är det tvärtom och även om vi gillar vår danspublik så har den trenden skrämt bort den breda publiken”, enligt Andreas.
– Ja nu är vi nere på den sista raden i bokslutet. Kommer det inte ut mer folk på dans än vad det gör just nu, då kommer vi inte att ha råd att fortsätta.
Är det ett så skarpt läge alltså?
– Ja som det ser ut nu med fyra till fem musiker på scen och man ska plocka ut en lön (vi är inte i närheten av rimliga löner nu), då måste det komma mer folk. Annars måste man höja entrén ytterligare för de som är ute vilket är svårt.
Vad tänker du kring hur det har blivit så att det är så få ”Svenssons” som är ute och dansar, medan andelen ”dansare” är helt dominerande?
– Vi har ju sett att det successivt har gått åt det hållet. Och jag vill verkligen säga att det inte är det viktigaste vilken typ av publik som är ute, men resultatet av att dansen har intensifierats har skapat bieffekten av att den andra delen av publiken uteblir. För det kommer ibland fram folk till mig och frågar: ”Hur många danskurser behöver jag ta för att kunna komma ut och lyssna på er?”.
Men är det inte bra med en stor andel dansare på danstillställningar?
– Vi har ju ingenting emot dansen och dansarna, vi är trots allt också ett dansband men det skrämmer alla andra. Ett tag var dansarna kanske mellan 500 och 900 som var ute på danskvällarna, men i och med att det kanske bara är 200 till 300, eller i ovanliga fall 400 besökare, och att det inte fylls på med ”Svenssonpubliken”, då är det ett problem. Vi har sett det här komma alltmer intensivt under den senaste tioårsperioden. Tidigare har det varit okej ekonomiskt eftersom dansarna har varit så många att man har kunnat livnära sig på det.
”Det blev viktigt att dansa snyggt”
Andreas Olsson är långt ifrån ensam om att beskriva den här problematiken. Det är många, både arrangörer, dansband samt nuvarande och tidigare danspublik, som har slagit larm inför Dansbandsnytt om en situation som i praktiken beskrivs som ett hot mot dansbandskulturens framtid. Och frågan är hur det har blivit så att den ”breda publiken” till så stora delar successivt har lämnat dansbanorna?
– Det är ju mycket i vår omgivning som har förändrats, och jag tror att den naturliga samlingspunkten som tidigare var dansbanorna, inte längre är det. Och där måste vi ju passa på att tacka danskulturen och dess intresse, inte minst efter Let´s Dance, att många ville lära sig att dansa snyggt. Men någonstans där så övergick balansen till att man också skrämde bort de som inte hade gått på någon danskurs. Jag tror att det blev en obalans någonstans i ambitionen att lära sig dansa snyggt, men där det har brustit i ödmjukheten att acceptera att alla faktiskt har betalt lika mycket i entré för att vara där.
Vad tänker du att ni från Sannex sida skulle kunna bidra med för att ta ett steg för att bjuda in de som inte är dansare, till att också gå ut på dansställena?
– Vi har tagit ganska modiga steg som jag vet upprör vissa i dansvärlden. Vi spelar alltid dansmusik när vi är ute i parkerna, men några aktiva steg som vi har tagit är att vi år 2019 åkte till Nashville för att spela in en countryplatta. Det gör ju att vi breddar oss, även om countryn ligger ganska nära dansband. Och under pandemin fokuserade vi på Melodifestivalen med en ”poppigare” låt för att få folk att kunna sitta ner och lyssna på vår musik när vi inte fick dansa. Så då kunde vi göra en krogshow istället. Och nu gör vi en konserthusturné med fokus på country.
Hur kan det leda till en större danspublik?
– Vi har så mycket folk som kommer fram till oss och säger: ”Vi älskar er musik men vi trivs inte på de moderna dansgolven. Kan ni göra något så vi kan sitta ner och lyssna och ta ett glas öl eller vin samtidigt?”. Och då försöker vi knyta ihop säcken, så att fler får upp ögonen för den musik som vi spelar. Nästa gång som vi kommer till en folkpark så kanske den här publiken kommer ihåg våra konserter och då också kommer ut på dans. Och då har vi kanske dragit ut några extra till dansställena – folk som kanske inte tänker så mycket på dans. Det är klart att det är kul om de vill dansa, men det viktigaste är att de vill ha kul, umgås och lyssna på bra musik. Vi vill få tillbaka publiken via ett forum där de trivs.
Att bli mer attraktiva
När Dansbandsnytt ber Andreas Olsson att fundera kring var dansbandskulturen befinner sig lite längre fram i tiden, om kanske fem eller tio år, så är han mån om att fokusera på ljuspunkter och tänka lösningsorienterat.
– Ja man vill ju inte komma med någon domedagsprofetia. Låt oss säga så här: Det är ”fine” att dansen utvecklas, det är ”fine” att dansbanden måste anpassa sina kostnader efter nya verkligheter, men då måste det också komma band underifrån. Och det är verkligen så att det behövs mer folk som går ut på danstillställningar.
– Det är viktigt att vi etablerade band har en befintlig publik och att det dessutom kommer något nytt underifrån som gör att en ny publik tycker att det är ballt och dansa. Lucianoz till exempel. Han är ju toppen och riktar strålkastarljuset på branschen, även om han inte har åkt buss 400 varv runt jorden. Så det är också upp till banden och branschen att bli så pass sexiga att media vill uppmärksamma oss och att fler får upp ögonen för dansband. För vi behöver verkligen ha ut mer folk på dans för att vi dansband och arrangörerna ska kunna överleva.
/NIKLAS LINDH, REPORTER
Här kan man läsa mer om konsertturnén Country Roads med Sannex, Fredrik Lundman och Gottfrid Krantz.
