Kapellmästaren i Allstars, Peter ”Peppe” Söderström riktar nu ljuset mot landets dansarrangörer. I en krönika för Dansbandsnytt berättar han om skräckexemplen som inte serverar mat till bandet och som tillhandahåller otjänligt vatten i kranarna. Och där arrangörer kommer till platsen en halvtimme innan spelningen. Men också om de många goda exemplen som finns. Det här är hans egna ord om proffsiga dansarrangörer och om de som saknar ambitioner.
KRÖNIKA AV PETER ”PEPPE” SÖDERSTRÖM: Ja, så var sommaren här igen! Vackra solnedgångar, glada människor och dans på logen. För vår del är det tiden på året då vi har valt att turnera som mest. Milen känns mer överkomliga utan snömodd.
Temat för den här skrivelsen är ”arrangör/band” vilka ofta har samma ambitioner men diametralt olika sätt att arbeta på. Både dansarrangören och dansbandet har förväntningar på varandra. Det är inte bara en ekonomisk transaktion mot ett utfört arbete utan mycket mer än så. Vi är två tredjedelar av den helhet som skapar magin i en härlig danskväll.
Vi (dansband) tar varje spelning på stort allvar och vi gör allt vi kan för att det ska bli en så lyckad kväll som möjligt. Vi löser ofta det mesta, bortsett från dåligt väder.
När vi kommer till en likasinnad arrangör så blir allt oerhört mycket lättare och trevligare. En arrangör som vill att både gäster och band ska trivas och ha det bra.
På samma sätt som det finns kvalitetsskillnader (smaksak absolut) på olika dansband så kan man utan överdrift påstå att detsamma gäller för landets arrangörer.
Hos de mest omtyckta arrangörerna så får man komma in i god tid innan dansen börjar. Fem till sex timmar innan är lämpligt. Man blir hälsad välkommen, anvisad var vi lastar ur och var vi parkerar bussen. Man har sett till att framkomligheten och lastmöjligheterna är anpassade för stora fordon. Det ordnas med fika vid ankomst. Det serveras middag till bandet i god tid innan dansen, och man har tillgång till dusch.
Det lät inte så oerhört krångligt att vara en god arrangör va?
Detta är krav. Inga önskemål.
Vissa saker behöver vi människor nämligen för att vara operativt verksamma. Vi behöver vatten och mat. Vi behöver bli rena. Det behöver finnas ett rimligt sätt att ta oss in med vårt fordon och vår utrustning. Och vi behöver tillräckligt med tid för att göra vårt arbete på ett lustfyllt sätt. Så är det bara.
Jag började spela dansmusik 2002 och jag har stött på de flesta typer av arrangörer. Många är såklart fantastiska, men vissa har inte riktigt tänkt färdigt.
Jag har hamnat på ställen där vi inte ens kan ta oss in med bussen. Ställen där grinden och logen var öppen, men det var inte en människa på plats förrän 30 minuter innan dansen började. Ställen som saknade både dusch och toalett. Ställen som serverade trappor och trösklar som om det vore Dantes nionde krets. Ställen som inte kunde fixa mat och närmaste ”moj” var nio mil bort. Ställen där vattnet i kranarna är otjänligt. Ställen där personalen skällt ut oss för att vi inte packade ner grejerna fort nog.
Det pratas om gästerna och hur de beter sig, klär sig, klagar osv. Det pratas om banden. Hur de spelar, hur de beter sig, hur de ser ut. Men av någon anledning så pratas det inte om arrangörer.
Vi kan inte ha 50 mil buss i rumpan för att komma till ett ställe där vi varken kan äta eller duscha. Det skulle ingen människa gå med på. Ändå händer det. Och samma arrangör kan klia sig i huvudet och undra varför publiken sviker, banden är oengagerade eller i vissa fall inte vill komma dit.
Nej, om man sätter någon som helst stolthet i sin produkt så gör man så gott man kan i alla lägen, och ser till helheten av det kretslopp man är en del av. Banden ställer ju alltid upp utan knussel. Självklart kan vi ropa ut vinnarna i kräftlotteriet. Självklart kan ni spela musik i vår anläggning. Självklart kan vi sjunga för Bosse som fyllde 60 i tisdags.
En del arrangörer har inte möjlighet att ta in mer än 170 gäster innan det börjar bli trångt. Ska man då boka band som lockar 300 – 400 personer i det området? Jag tycker inte det. Jag har stött på arrangörer som ser mig i ögonen och säger att ”vi gör ju det här ideellt för föreningen så vi behöver inte ha så mycket folk. Bättre med plats på golvet (skratt).”
Ja, du ja. Men vi lever på det här. Vi är helt och totalt beroende av varenda gäst vi kan få hit.
Jag behöver kanske inte förklara att vi inte kommer tillbaka då. Och att detta är en stor anledning till att vi i mitt band har beslutat att spela så pass ”lite” som vi gör.
En arrangör kan välja vilka band de vill ha. Det är dags att banden börjar välja vilka arrangörer de vill ha.
Med detta sagt så har iallafall jag en stark känsla av att detta kommer att bli en jättefin danssommar! Jag har överlag ett fantastiskt jobb, och vet att jag är lyckligt lottad. Hoppas att ni får det lika bra som jag tänker ha!
Kram på er!
/Peter ”Peppe” Söderström, kapellmästare i Allstars