Det var näst intill knökfullt i Tofta Bygdegård norr om Varberg när Sannex spelade i måndags. Någon ”dansbandskris” fanns det inte tillstymmelse av. Det var snarare trångt ”som i gamla tider”, och en mer anpassad typ av dans för att alla skulle få plats.
Det kom 309 personer till en lokal som maximalt får ta in 350 personer. Och då merparten av gästerna ville dansa samtidigt, så blev det trångt på dansgolvet. Det var nästan som ”under gamla tider” på 70-talet eller åren efter Dansbandskampen, när dansbandsmusik var särskilt inne och intresset att dansa oerhört stort.
Och i Tofta Bygdegård är det fortfarande inne, i synnerhet en sån här kväll när Sannex stod på scenen. Det berättar arrangören Jessica Andersson:
– Det var häftigt. Och även dansmässigt faktiskt. Många sa att de njöt av att det var väldigt mycket folk, som under den gamla goda tiden, även om det kunde bli någon armbåge i sidan emellanåt. Det gick väl inte att ta så stor plats i dansen som vanligt, men folk var väldigt glada och gillade läget.
Byn är ett centrum för dans
Att det anordnas dans på måndagkvällar i Tofta Bygdegård är välkänt sedan många år tillbaka. Men när den tidigare arrangören av danserna valde att lägga ner i samband med pandemin, så tog Jessica över stafettpinnen som arrangör.
– Folk kommer hit för att dansa, för att umgås och ha trevligt tillsammans. Det strålar samman folk här från många olika ställen. Vi har mycket folk från Göteborg och norr därom, och så inåt landet, Borås, Småland, Falkenberg och Halmstad. Tofta har blivit en centrum för dans helt enkelt.
I vanliga fall brukar det vara omkring 200 eller uppemot 250 personer på måndagsdans i bygdegården, men nu var det ”extremt”.
– Ja det brukar komma mycket folk till Tofta och det beror på att det är en väl inarbetad idé sedan länge, och jag försöker få allt bättre snurr på det. Och att det blev så otroligt mycket folk i måndags beror ju på att Sannex drog extra mycket publik.
Stigande publiksiffror – ska satsa mer
I våras steg publiksiffrorna i Tofta. Det gjorde att Jessica beslutade sig för att utveckla verksamheten och arrangera dans på fler ställen.
– Jag driver dans på Valencia i Falkenberg – en jättefin gammal dansbana som byggdes 1939. Och sen på dansstället ”Centrum” i Långås norr om Falkenberg. Jag har dessutom planer på att anordna dans på ett nytt ställe till våren. Vi ska sätta ytterligare en liten by på danskartan tänkte jag…
Jessica Andersson startade sitt företag ”JAdans” i slutet av pandemin – ett företagsnamn som både står för hennes initialer, och också för budskapet att säga Ja till dans. Via företaget håller Jessica i danskurser och hon arrangerar alltså dans på flera ställen.
Även om aktiebolaget är relativt nystartat så är Jessica rutinerad inom danskretsar. Hon har jobbat med dans både i sin tidigare enskilda firma, för olika föreningar och för studieförbund ända sedan hon var 13 år. Och alla dessa år i dansens tjänst har bidragit till stora kontaktnät och en känsla för vad som kan uppskattas av publiken.
En ljusare framtidsbild
Det är gott om larmrapporter kring tillståndet för dansbands-Sverige och att intresset för dans till levande dansband har minskat. Men Jessica ger en ljusare bild, både över nuläget och framöver:
– Ja jag jobbar ju mest med moderna dansband, och där tycker jag att publiken kom tillbaka väldigt fort. Sen är jag också gammeldansinstruktör och där känner jag att det har tagit längre tid för folk att komma tillbaka. Men vi kan inte bara inrikta oss på att folk ska ”komma tillbaka”. Vi ska ju ha nytt folk också.
Och hur ska det gå till?
– Det ska vara roligt och lustfyllt. Och när folket sviktar så är det ett tecken på att det inte är riktigt så kul längre. Då får man ju endera lägga ner eller ta det till en annan nivå, ett annat koncept eller byta plats. Man måste vara rörlig och flexibel och inte älta om det var bättre förr.
– Vi ska inte fråga oss vad som var bra förr, utan vad som är bra nu.
Hur tar du reda på vad som är bra nu?
– Man behöver vara delaktig i dansen. Som arrangör försöker jag vara ute bland publiken och ta reda på vad de tycker om kvällen, om bandet, jag gör i praktiken små undersökningar, ser till att folk trivs, att de vill komma tillbaka och att aldrig skuldbelägga de som inte kom.
Hur får man fler unga att gå på dans?
– Vi har speciella ungdomspriser. Och antalet unga ökar. Det är jätteroligt! Man får kanske röra sig lite kring gymnasieskolorna, komma in i olika ungdomsgäng och visa för dem vad som finns, och att de gärna får prova. Vi måste jobba aktivt, vara både i nuet och jobba framåt, och så tänka positivt!
/NIKLAS LINDH, REPORTER
