I dagens avsnitt av Sommar i P1 berättar artisten Mikael Wiehe att han drabbats av Alzheimers sjukdom. Han förknippar diagnosen med sin låt Leva tills jag dör, som han 2015 gav till Lasse Stefanz.
– Jag fick omvärdera sången, berättar Wiehe i programmet.
Det är precis i slutet av dagens Sommar i P1 som Mikael Wiehe, framgångsrik soloartist och tidigare sångare i proggbandet Hoola Bandoola band, berättar om sin Alzheimerdiagnos.
Berättelsen inleds med hur det gick till när han 2015 gav Lasse Stefanz låten Leva tills jag dör. Låten skrev han redan 2011 till sin egen 65-årsdag.
– … innan man vet ordet har man fått för sig att man börjar bli gammal och snart ska dö. Så jag skrev en födelsedagssång till mig själv för att muntra upp mig lite, berättar Mikael Wiehe i Sommar i P1.
– Sen tyckte jag sången gjort sitt, la den i en byrålåda och glömde bort den.
Ett par år senare ringde Olle Jönsson till Wiehe och frågade om Lasse Stefanz kunde tänkas få en låt av honom. Wiehe tog fram Leva tills man dör och gav den till dansbandet. Mikael Wiehe blev snart något överraskad över framgångarna det medförde.
– Skivan sålde i 75 000 ex och jag fick ju omvärdera sången – den hade uppenbarligen inte gjort sitt. För att toppa det här fick jag så småningom en Guldklav, pris som kompositör av Årets dansbandslåt, berättar Mikael Wiehe.
Han förklarar också att ett dansbandspris inte hade godkänts av den 25-årige Mikael Wiehe, dansbandsmusik var ”inte riktigt den proggressiva musikrörelsens grej”. Men hans inställning till dansband har ändrats under åren.
– Den snart 80-årige Mikael Wiehe tycker att det aldrig är försent att skaffa sig nya erfarenheter, säger Wiehe och tystnar.
Därefter talar han om att han diagnosticerats med Alzheimers sjukdom. Efter att varmt ha tackat sin publik avslutar han sitt sommarprogram just med låten Leva tills jag dör med Lasse Stefanz, där inledningsraderna klingar extra starkt efter hans besked:
”Jag tänker inte kola vippen, jag tänker inte lämna in,
jag tänker inte ta ner skylten, jag tänker leva lite till.
Jag tänker inte sakta farten, ingenting är kört förr’n det är kört,
så jag stampar hellre mer på gasen, jag tänker leva tills jag dör.”
Här kan du lyssna på Mikael Wiehes Sommar i P1.
/LINA HASKEL, REPORTER