Hoppa till innehåll

Lina Haskel om Dansbandsveckan på Birka: ”Förväntan, danspuls och en efterlängtad horisont”

Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
I dansens virvlar ombord på Dansbandsveckan 2025. Foto: Lina Haskel

Det är nu en vecka sedan en av dansbandsårets höjdpunkter avslutades – Dansbandsveckan till havs – den här gången ombord på Birka Gotland. En av dansbands-Sveriges mest rutinerade mediapersonligheter – fotografen, journalisten och den tidigare chefredaktören för ”Får jag lov” – Lina Haskel – gick ombord under en av kryssningarna. Det här är hennes intryck, tankar och inte minst bilder från 21 timmar ombord som gjorde ett starkt intryck på henne.

Lina Haskel: Förväntan. Den går att ta på. Redan på en busshållplats i centrala Stockholm ser jag två kvinnor med kabinväskor, uppsluppenhet och – förväntan. Jag förstår att vi ska till samma ställe, kliva på samma fartyg och glida över samma hav ikväll. I färjeterminalen ligger den som ett dis. Förväntan. På plan 2 spelar trubadurerna Anders & Kjelle hitlåtar som vi alla har dansat till på dansbanor landet runt, under olika årtionden, och nu möts vi här. Ombordstigning, inglasad landgång och bekanta ansikten, Lars, Åke, Maria, tjena hej kul att ses!

Vid Seglarbanan på däck 6 är dansen till BarraBazz i full gång. Har fartyget ens lämnat hamn, vem vet, vem bryr sig? Vi är insvepta i stockholmsvintern och i Mälarens glittrande utlopp, danstoner, stad i ljus. Fler vänner och bekanta dyker upp och buffén dignar av det godaste goda, tiden går och vi vill aldrig gå därifrån, men så lockar dansmusiken. Tre band får dansminnen från fyra decennier att börja virvla. Men banden är som bäst här och nu, har hittat sitt sound, sin profil. Det är egentligen obegripligt hur dansband kan hålla en så hög klass dag efter dag, gång på gång. Men det gör de.

(Texten fortsätter efter bildspelet från Dansbandsveckan här nedanför. Lina Haskel har tagit samtliga bilder.)

Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel
Dansbandsveckan på Birka Gotland 2025. Foto © Lina Haskel

På däck 10 spelar Martinez rakt under stjärnorna som finns där ovan regntunga skyar, högt över havet. Glastaket välver sig över dansgolvet, kaffepulvret är utstrött. På däck 5 är det lägre i tak rent fysiskt, men inte musikaliskt, när Sannex och Blender möts. Pulsen går upp framåt natten, det kokar på dansgolven. Får knappt tag på de bekanta ansikten som flimrar förbi på fartyget. Regnet vräker ned utanför, i havet, på fönsterrutorna. Till slut en lugn sittning i mjuka stolar, pratar ikapp med en bekant tills klockan är slagen. Imorgon är en annan dag.

Det går inte att inte tänka på den enorma vattenmängd som finns under mig. En bekväm säng, en bekväm hytt. Under mig, en annan hytt, och en annan igen, däck för däck. Och sedan djupet. Jag sover ovanpå djupet. Brukar på resor som denna vakna i Mariehamn av skakandet från maskindäck, men inte den här gången. Däremot ute på havet, i tystnad. Jag vaknar, vet inte var, vet inte när, allt är mörkt, vad är himmel, vad är hav? Ser en fyr på håll och somnar om.

Horisonten, den välbekanta. Nu är den där och ger riktning i morgondiset. Skärgårdsöar passerar, Åland eller Stockholm, jag vet inte, vad är klockan? Ovissheten är lagom stor. Frukostbuffén. Morgonmålet, den enda måltid jag inte kan vara utan. Genom fönstret skymtar jag den väl förankrade livbåten som en skarp påminnelse om allt det viktiga, allt.

Röda Korset

Efter äggröra, juice och allt därtill så glider jag ifrån mitt sällskap och ser inspirationen flöda borta på dansgolvet. Tony Irving lär ut känsla, vilja och tankar. Inga steg verkar räknas, däremot ser jag sinnesstämningar skapas. Så småningom byts endorfinerna ut mot adrenalin, i frågekampen där Malungs Tur-Åke ställer band mot varandra. Sannex mot Blender, och frågor om Povel och Peg sätter de små grå i arbete. När vinnare korats och hjärnstormen bedarrat så befinner vi oss under himlen på däck 10, Tribond lockar till dans, och vi ser Vaxholm glida förbi.

Resan är snart över och det kan omöjligt redan ha gått 21 timmar.

/Lina Haskel