Ulf Georgsson är en av Dansbandsnytts fasta krönikörer. Han har en oerhörd rutin som dansbandsmusiker, inte minst i Flamingokvintetten och Bhonus. Men han är också känd som en modig person som vågar stå upp för det han tror på, och inte minst för sin egen bransch, för banden, danspubliken och arrangörerna. Det här är Ulfs andra krönika för Dansbandsnytt:
Vart är vi på väg? Ja, det är frågan som ställs i det populära ”På spåret” och det är frågan man ställer sig som dansbansmusiker!
Jag tror många kollegor känner igen sig. Man fick frågan från ”allmänheten”;
-Var spelade ni i helgen?
Jag lovar, det var inte bara jag som fick fundera en stund… Ibland minns man inte! Ibland blandade man ihop orterna! Men oftast kom man på det (efter ett tag). Detta kan låta märkligt, men när man är mitt uppe i ett evigt turnerande, ja då går det liksom ”i ett”.
Jag har en stor förkärlek till detta med geografi. Jag har alltid gillat kartor och att upptäcka nya platser här i världen. Man kan tycka att ett liv på turné borde vara perfekt i detta hänseende. Man får ju ”se hela Sverige”…
Men det var länge en sanning med modifikation för mig. Sverige är avlångt, stort och turné-ovänligt. Jag minns en gång då jag träffade danska Kandis och vi jämförde våra respektive spelplaner. Snacka om skillnad! De kunde åka 5-10 mil per dag för sina speljobb. Vi kunde kuska upp till Norrland och erlägga hundratals mil för motsvarande antal jobb!
Men ändå… Man fick se hela Sverige och troligen har man besökt varenda tätort! Det är inte många som kan ”skryta” med det, eller hur? Vilka vyer, dialekter och möten man har fått vara med om! Bara att konstatera; Sverige är fantastiskt!
Efter några år av turnerande kom jag dock till insikt att man försummat mycket av tiden på vägarna. Man såg mest vägkrogar, bussen, spelställen och det som fanns utmed vägarna. Så en dag bestämde jag mig för att bättre ta tillvara på tiden, då man stod still i nån stad i landet.
Det mynnade ut i massor av promenader. Jag letade upp sevärdheter och gick in på lokala muséer. Jag sökte svaret på frågan vilken som egentligen var Sveriges vackraste (och fulaste) stad. Resultatet håller jag för mig själv.
Plötsligt fick man ut ännu mer av den långa resan på livets turné.
Att ha sett varje del av landet och träffat så många olika människor, har jag på äldre dar haft nytta av. Jag jobbar ju numera på en skola i Göteborg. Då vi har SO och geografi, ja då kan mina specialkunskaper i ämnet komma väl till pass… Då kan jag berätta hur det kan lukta i Gävle, varför det känns som en tidsresa att vara i Ystad och hur fisken blikta smakar i Nusnäs. Med mera!
Så ett tips till alla kollegor där ute i vårt avlånga och turné-ovänliga land; ta tid att uppleva och upptäcka Sverige! Ni får en aha-upplevelse och geografilektion på köpet!
/Ulf Georgsson, krönikör på Dansbandsnytt
