Hoppa till innehåll

Flamingokvintettens ”5:a” – kärlek vid första ögonkastet

Det finns plattor från dansbandshistorien som sticker ut särskilt mycket och tycks innehålla ”allt”. Krönikören Thomas Lind har en stark passion för, och stor kunskap om dansbandsmusiken från 1970-talet – och här sätter han fokus på en LP där den ena låtskatten avlöser den andra. Håller du med Thomas? Är det här en av dansbandshistoriens genom tiderna bästa plattor och är det den bästa med Flamingokvintetten? Gå in på Dansbandsnytts´ Facebooksida och kommentera. Men först lämnar vi ordet till vår nostalgiexpert – Thomas Lind:

Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit. Uppskattningsvis mellan sex och sju år och det var kärlek vid första ögonkastet. Låtarna gick rakt in i hjärtat på mig och det läckra skivomslaget, med bandmedlemmarna i rosa utstyrsel, som låg där på familjen Linds vardagsrumsbord, gjorde det än mer häftigt och coolt för en ung grabb.

Det jag pratar om är ”Flamingokvintetten 5”, LP-skivan (det var på den tiden som LP-skivor och kassettband gällde) som blev mitt första mötet med en musikgenre som jag fortfarande håller väldigt högt – dansbandsmusik från 70-talet.

I familjen Linds hem fanns en mängd LP-skivor med allt från Pat Boone och Cliff Richards till samlingsboxar med Svensktoppslåtar. Ett antal dansbandsskivor ingick också i skivsamlingen, men när det gällde album av Flamingokvintetten var det skralt. Tills dagen då ”5:an” – lånad av familjen Johansson/Andersen – dök upp i vårt vardagsrum och fick mig på fall.

”Där näckrosen blommar”, ”Förlåt jag skriver”, ”Ingenting”, ”Love Theme from ”The Godfather”, ”Jag ska måla hela världen lilla mamma”, ”Itsy bitsy teende weenie yellow polkadot bikini”, ”Monica”, ”Nu är det lördag igen”, ”Jag går i en dröm och låtsas”, ”Drummy rock”, ”De tre klockorna” och ”Hur kan du bara glömma”. Där har ni hela låtlistan på det som är en av de bästa dansbandsskivorna som någonsin gjorts – i alla fall om du frågar mig.

Låtarna har i de flesta fall gjorts i original av andra artister – såväl svenska som utländska – men det var i Flamingokvintettens version som jag hörde dem först.

”Monica” blev ju en stor hit med Moholmsbandet Magnus Kvintett redan i mitten av 60-talet och låten skrevs av bandmedlemmarna Magnus Andersson och Lars Waldefeldt.

Originalversionen är riktigt bra men Flamingokvintettens – med Hasse Carlssons underbara röst förstärkt med ett eko på sången som är något utöver det vanliga – är ännu bättre.

”Ingenting”, som i originalversionen heter ”Silent Lips” och sjöngs in av Georgia Gibbs redan 1957, är en av mina favoriter på plattan. Flamingokvintetten har hittat ett synnerligen härligt ös och gung i låten som når sitt klimax med Gunnar Karlssons gitarrsolo i mittenpartiet.

”Nu är det lördag igen” är en cover med svensk text på Sam Cookes ”Another saturday night” från 1963. Flamingo gör den riktigt bra, men i det här fallet rankar jag trots allt Sam Cookes originalversion – som nådde förstaplatsen på ansedda Billboardlistan – något högre.

Sista spåret på skivan, ”Hur kan du bara glömma”, är knappast någon av bandets mer kända låtar, vare sig på det här albumet eller i stort. Men det är en synnerligen vacker låt där Hasse Carlsson har skrivit den svenska texten till originalet, ”It keeps right on a hurting”. 

Johnny Tillotson – vars mest kända låt torde vara ”Poetry in motion” från 1960 – sjöng in originalet 1963. Tillotson som för övrigt hade en hit med ”Talk back trembling lips”, som i Flamingokvinttens version blev ”Hemma hos mig igen” och var ett av spåren på bandets fjärde platta.

/THOMAS LIND, KRÖNIKÖR