När Carolina Skaarup Lagerborg gick i mål med det tuffa fortsättningsprogrammet inom 16 Weeks Of Hell – ”Here we go again” – under söndagen, så avslutade hon inte bara ett hårt träningsprogram. För hon genomförde det under en av de allra svåraste perioderna i sitt liv.
Det här var Carolinas andra gång i 16 Weeks Of Hell Goes Dansband – en hälsoutmaning som hamnade i skuggan av svåra personliga förluster. Redan den första omgången när Carolina deltog präglades mycket av den svåra sjukdomsperiod som hennes pappa befann sig i då.
Pappan avled en kort tid innan Carolina skulle genomföra uppföljningsprogrammet, men hon valde trots det att gå in i den nya träningsutmaningen och bli en av deltagarna. Helt oväntat drabbades då familjen av ännu ett hårt slag när Carolinas bror gick bort.
– Det har varit en omvälvande resa även denna omgång, säger Carolina. Jag hoppas verkligen att jag tar mig an denna utmaning igen när livet ger lite bättre förutsättningar.
Sorgen satte sig i kroppen
För många är 16 Weeks Of Hell en fysisk prövning. För Carolina var det också en emotionell sådan.
– När sorgen blir så tung känner man det rent fysiskt, och jag har helt enkelt varit tvungen att fördela den energi jag har haft, säger hon.
Hon beskriver hur tungt det har varit att hitta motivation till att ens kliva upp på morgonen, hur vardagen ibland har känts meningslös och hur prestationstankarna ofta har varit hårdare än verkligheten. Men mitt i allt har programmet trots allt gett henne ett stöd.
– Programmet har varit en livlina och en hjälp, något att luta mig mot, säger hon.
Samtidigt har skuldkänslor varit en stor utmaning.
– Det har varit svårt att inte känna dåligt samvete över att prestationen inte har varit så som jag hade önskat. Att faktiskt vara glad för det jag gör istället för det jag inte kan göra har varit en mental resa i sig.
Kroppen förändrades – och insikterna blev tydliga
Rent fysiskt har Carolina sett resultat. Hon har tappat några kilo, och byxorna som redan satt löst innan programmet sitter nu ännu lösare. Men det är de mentala verktygen som har gjort starkast intryck på henne.
– Den största förändringen är mentalt, att jag har lärt känna min kropp under stor press. Vila och återhämtning är den viktigaste byggstenen för att orka, säger hon.
Kost och planering har också varit centralt.
– Kosten från programmet har varit min vardag, nästan sedan den första dagen i första omgången. Jag kommer att fortsätta med den kosten ”i balans”, och unna mig något extra när jag vill, säger hon.
Framåt – mer energi, mer ork
Snart väntar en välbehövlig paus. I slutet av januari åker Carolina på fyra veckors semester till värmen.
– Jag ser fram emot att komma till värmen och kunna släppa mycket av det som tynger hemma. Jag vill hitta ork till mer träning och motion och förhoppningsvis få med mig lite mer energi hem, säger hon.
Och när hon återvänder?
– Jag kommer fortsätta precis som jag har gjort, säger Carolina. Jag ska långsamt trappa upp träningen utefter att energin kommer tillbaka. Jag har verktyg och jag vet hur jag ska göra.
En lärdom för livet
När Carolina blickar tillbaka är hennes största lärdom tydlig.
– Planering är det viktigaste verktyget. Det är nog min största lärdom från båda omgångarna, säger hon.
För Carolina blev ”Here we go again” inte bara en fysisk utmaning. Det blev en resa genom sorg, balans, acceptans och självinsikt – en resa som kommer att fortsätta långt efter målgången.
/NIKLAS LINDH (TEXT)