Förra gången förvandlades Ola Jonsson från nyopererad 64-åring till en betydligt mer vältränad version av sig själv. Sedan slog kroppen tillbaka. Inflammationer och två månaders sjukdom gjorde att Black Jack-sångaren uppskattar att 60–70 procent av det han byggt upp försvann. Nu är han 65 år, höften är helt återställd – och pannbenet intakt.
När Ola Jonsson klev in i 16 Weeks of Hell förra gången fanns det en ganska speciell förutsättning. Black Jack-sångaren hade nyligen opererat höften. Därför fick han hålla tillbaka i början och successivt öka både belastning och intensitet. Men 112 dagar senare hade han inte bara genomfört programmet – resultatet blev betydligt större än han själv hade räknat med.
– I det stora hela är jag mest stolt över att jag kunde genomföra hela programmet. Mitt resultat blev över förväntan.
Och höften?
– I dag känns den hundra procent bra.
Sedan försvann stora delar av formen
Det var i stället efter 16 Weeks som problemen började. Först drabbades Ola av en envis inflammation i ena benet. Därefter följde en bihåleinflammation som höll honom borta från träningen i närmare två månader. Den nyvunna formen fick sig en rejäl törn.
– Träning är ju färskvara. Under den långa frånvaron kändes det nästan som att allt jag byggt upp försvann. Jag har väl tappat 60–70 procent.
Besvikelsen fanns där, men tanken på att komma tillbaka försvann aldrig. Och nu får han chansen genom fortsättningsprogrammet 16 Weeks of Hell – Here We Go Again.
– Det känns skönt och jag är taggad inför det! Det är underbart att se alla vitaminburkar och pulver på bänken igen.
Allt försvann faktiskt inte
För träningsrutinerna må ha fått stryk – men en viktig del av förändringen överlevde. Ola upptäckte efter förra omgången att han faktiskt trivdes med maten.
– Gamla vanor smög sig absolut på, men samtidigt hade man en eftertänksamhet att slopa stora delar av den onyttiga kosten. Jag har faktiskt fortsatt äta ganska nyttigt. Maten tilltalade mig.
Den här gången är målet därför tydligt: tillbaka till formen han hade – och sedan se till att behålla den.
– Jag vill komma tillbaka till det gamla resultatet och bibehålla träning och kost fortsättningsvis efter detta.
65 år – och hälsan har blivit prio ett
Sedan förra omgången har Ola dessutom hunnit fylla 65 och blivit ”pensionär”. Fast pensionärslivet är förstås ett något relativt begrepp när man fortfarande står längst fram i ett av Sveriges mest välkända dansband.
Black Jack fortsätter spela och Ola har inga planer på att sluta sjunga. Tvärtom har hälsan fått en ännu tydligare betydelse för att kunna fortsätta.
– Som nybliven pensionär är hälsan definitivt prio ett för att kunna fortsätta orka med turnéer och få inspiration i mitt arbete. Med hälsan på topp går allting mycket lättare.
Sedan kommer den nästan obligatoriska dansbandsrepliken:
– Nästan som en dans! Ha, ha, ha…
”Anar skilsmässa”
Den här gången blir dessutom familjen Jonsson något av ett 16 Weeks-hushåll. Samtidigt som Ola gör Here We Go Again genomför hans livskamrat Gisela originalprogrammet. Så hur ska det gå när båda lever efter sina respektive program? Stöttning eller stenhård konkurrens?
– Anar skilsmässa! Ha, ha, ha!
Han lugnar snabbt alla eventuellt oroliga Black Jack-fans.
– Skämt åsido. Gisela var med och tränade med mig förra gången och det innebar enbart peppning för varandra. Och framför allt är hon en utmärkt kock i köket! Många goda och påhittiga maträtter.
Någon intern tävling tänker han alltså inte acceptera.
– Vi har bara kul tillsammans eller på distans.
Tänker fortsätta så länge kroppen vill
För Ola handlar de kommande veckorna förstås om att återerövra den fysik han hade efter förra omgången. Men det finns ett större mål bakom muskler och träningsresultat. Att fortsätta göra det han älskar.
– Att kväll efter kväll stå på scen och leverera till vår publik. Musikaliskt och med energi. Att sprida glädjen. Det är lättare med ett sunt leverne.
Och trots siffran 65 känner Ola sig långt ifrån färdig med Black Jack.
– Jag känner mig ung för min ålder och spelar så länge viljan och kroppen känns fräsch.
Förutsättningarna är åtminstone bättre den här gången. Höften är läkt och kroppen känns mer redo än inför den första omgången.
Och om någon undrar om motivationen finns kvar efter allt som hänt sedan sist har Ola ett ganska kort besked:
– Pannben och vilja finns!
/NIKLAS LINDH