Hon är psykiatriker och passionerad dansare – och nu också ny krönikör på Dansbandsnytt. Jill Taube debuterar med en text som landar i en rejäl uppmaning till landets dansare.
KRÖNIKA AV JILL TAUBE: Jag har förmånen att bo i två städer, ett brokigt och roligt liv. Visserligen tillbringar jag många timmar på tåg och visst är det några missöden.
”Attans också! Är spinningskorna inte här?” eller ”Jämrans, ville ju dansa i mina farmorsskor” eller ”Var ÄR min bästa hårgelé?”, men helheten och rikedomen socialt överväger kantigheterna och ibland klantigheterna. Emellanåt drabbas jag av rejäla attacker av att missa allt, alltid vara på fel plats. Det kallas ju på nutida språk för FOMO (Fear of missing out).
En känsla av att ständigt missa det som ALLA andra verkar få vara med om. Då jag känner att nu är jag på fel ställe och är sur en kvart över att jag inte kan gå på en AW, inte passa ett barnbarn eller det ALLRA VÄRSTA: Missa en bra dans! Blender på Hallunda, Sannex på Ånäsparken eller vad det nu kan vara.
Pauser tänkta för barinköp
Det hela har också blivit svårare för mig och andra mellannorrlänningar, när ett nöjesställe i Sundsvall tyvärr gick omkull, la ner sin verksamhet från topp till danssko, med restaurang, luncher, nattklubb OCH dansbandsdanskvällar! Visserligen var det ett lite annorlunda stuk på kvällarna, jämfört med andra danskvällars upplägg, med en kvarts paus varje timme, då arrangören nog hoppades på att vi gäster skulle handla i baren.
Men många av oss dansare i dansbandsvärlden dricker inte alkohol under danskvällarna och knappt något annat än vatten heller. Flera eller kanske många av er vet att jag tänker på Centralen i Sundsvall, ett vackert hus i sten som liksom många andra byggdes efter den stora branden.
Bästa banden bokades
Först var det verkligen en Central, det vill säga en järnvägsstation, en period var det ett av några statliga casinon i Sverige, med ett litet pluttigt dansgolv och sedan blev det nöjespalats med ett helt våningsplan dedikerat till dansgolv!
Vilken fin nyhet för Söndsvallsbor och andra medelpadingar!! Jag fick fler nya dansvänner, blev välkomnad i ett dansgäng som sågs innan och käkade ibland. Det var flera riktiga toppenkvällar! Ägarna bokade de bästa banden.
”Hoppas att vi slöt upp”
Slöt vi dansare upp? Jag tror det! Som jag minns det var mycket folk och till och med slutsålda förköpsbiljetter. Dyrare än en ”enklare” sommardans, javisst, men det var ju också en hel verksamhet som höll öppet, med bar, vakter, garderob och såklart allt runtikring. Jag hoppas att vi dansare verkligen drog vårt strå till stacken och att det som knäckte Centralen var höga elpriser och inflation.
Jag sneglar alltid lite sorgset på Centralen-Casinot-Centralen när jag åker förbi. Tomt. Ensamt. Hoppas att någon riktigt driven entreprenör, kanske eldsjälen Nina Fyhr som nu startar dans i Kristinehamn, vågar satsa på dans där igen.
Då ska jag baske dra mitt strå till stacken och ha en tydlig linje från början: Dricka mera! En läsk i timmen kanske till och med.
För vill vi som älskar dans och vill fortsätta att dansa får inse att vi lever i en symbios med dansbandsbranschen!
Så kära dansvänner – drick mera!
/JILL TAUBE, KRÖNIKÖR