En ny våg av förändring sköljer nu över dansens värld. Men är vi redo för den? För även om förändringen möts av nyfikenhet hos många, så finns det andra som visar motstånd. Det här är Tony Irvings ord om ”flexidans”. Är Du redo?
Tony Irving: Föreningar och företag inom dansvärlden har blivit mästare på att skapa ett smörgåsbord av kurser och evenemang för att möta medlemmarnas önskemål och behov. Det finns något för alla – oavsett dansstil, schema eller ambitionsnivå. Och precis som i livet väljer vi det som passar oss bäst.
Det är just denna mångfald som håller dansen levande och relevant. Men det är också här frågorna om tradition kontra utveckling blir som tydligast.
Förare och följare: En funktion – inte ett kön
För några år sedan var det stor debatt om att övergå från benämningarna “manligt och kvinnligt” till “förare och följare.” Det var en förändring som inte bara handlade om terminologi, utan om att göra dansen mer inkluderande och funktionell.
Det öppnade upp för att vem som helst, oavsett kön, kunde ta på sig rollen som förare eller följare. Det var en förändring som vissa omfamnade och andra motsatte sig – precis som alla stora förändringar i dansens historia.
Mogendansens nya generation
Nu ser vi en liknande skiftning, men i en ny kontext. De dansare som en gång var unga och omfamnade “förare och följare” har själva blivit den nya mogendansen-generationen. Och precis som förr möter de en ny våg av förändring – den så kallade “flexidansen.”
Här är grundtanken ännu mer radikal: kön ska inte bara vara irrelevant för rollen som förare eller följare, utan rollerna ska bli helt flexibla. En dansare ska kunna växla mellan att föra och följa mitt under dansen, baserat på rörelsen och dynamiken i stunden.
Flexibilitet och friktion
Men hur redo är vi för detta? Precis som tidigare finns det en blandning av nyfikenhet och motstånd. De som är vana vid fasta roller kan känna sig obekväma med tanken på att släppa kontrollen och låta dynamiken styra.
Samtidigt öppnar flexidansen upp för en helt ny typ av kreativitet och samspel – en frihet där dansen inte längre begränsas av förutbestämda roller.
Vad är nästa steg?
Frågan är: Är flexidansen en naturlig utveckling, eller kommer den att möta samma motstånd som förskjutningen från “manligt och kvinnligt” gjorde? Kommer den att bli en accepterad del av dansens smörgåsbord, eller förbli en nisch för de mest äventyrliga?
Personligen tror jag att dansens styrka ligger i dess förmåga att förändras och anpassa sig. Varje ny generation av dansare tar med sig sina egna idéer, perspektiv och uttryck. Förändring är inte alltid lätt, men det är genom förändring som dansen fortsätter att vara relevant och engagerande.
Så vad tycker du? Är flexidansen nästa stora steg i dansens evolution, eller är vi ännu inte redo att släppa taget om de mer traditionella rollerna? Låt oss ta diskussionen – på dansgolvet eller vid fikabordet. För oavsett vad vi tycker, är en sak säker: dansen kommer alltid att utvecklas, precis som vi.
/TONY IRVING, KRÖNIKÖR
