Sedan det stod klart att Cecilia Rose på Brunnsparken i Örebro skulle medverka i 16 Weeks Of Hell Goes Dansband, så har engagemanget varit stort både bland volontärer, musiker och dansgäster. Under lördagen avslutar Cecilia den andra av de 16 veckorna – och hälsovinsterna låter inte vänta på sig.
– Det känns bra! Jag känner mig pigg och alert och jag vaknar betydligt tidigare på morgnarna än vad jag brukar. Och kroppen mår bra. Efter de första dagarnas kraftiga träningsvärkar, så känns det riktigt bra nu! Det känns faktiskt skönt. Man är taggad och längtar efter att träna mer.
Cecilia sitter på hästryggen och pratar i samband med intervjun med Dansbandsnytt. Stallet tar nämligen en stor del av hennes tid. Under intervjun berättar hon att 2024 var ett tufft år för henne, framför allt privat.
– Ja det hände väldigt mycket. Jag jobbade för mycket, pluggade, min rygg pajade och så var det andra saker också. Så jag kände att nu vill jag få lite ordning på mig själv och även en positiv utmaning.
– För sex år sedan genomförde jag Tjejklassikern och nu kände jag att det verkligen var dags för att hitta på något spännande igen.
När de 16 veckorna är avverkade – vad ska du ha uppnått då?
– Jag tänker mig att jag ska vara pigg och glad, och sugen på att fortsätta träna regelbundet, på ett annat sätt än vad jag har gjort tidigare. Och framför allt så vill jag få tillbaka orken, för under sista delen av fjolåret har jag knappt varit ute och dansat själv… Nu vill jag bli fylld av energi!
Kosten: ”Nu är allt tvärtom”
Förutom träning i form av en timme powerwalk varje dag samt pass på gymmet under 84 av de 112 dagarna, så är kosten väldigt strikt och uppstyrd. Allt är noga uträknat med endast ”ren” och proteinrik mat, och deltagarna får endast äta fast föda under åtta av dygnets 24 timmar. Det innebär att dagens första måltid intas först vid lunchtid för deltagarna.
– Kosten för min del har inte sett ut så som det är nu. (Skratt) Det är väl frukost som jag har ätit. Sen har det blivit lunch och middag när jag har haft tid. Jag har inte haft några strikta tider för det. Nu är det tvärtom – ingen frukost och så lagad mat på bestämda tider två gånger om dagen.
– Det är ovant för mig att se till och lösa det här varje dag, och hittills så har det funkat bra.
Vad tror du kommer att bli det tuffaste med 16 Weeks Of Hell för din del?
– Kosten. Garanterat! Just nu längtar jag efter ostmackor och mjölk…alltså frukost.. (Skratt)
PW med både hund och häst
Att få ihop livet under de 16 veckorna kräver både pannben och planering. Inte minst för Cecilia som har mängder av danser att anordna på Brunnsparken, och där stallet tar mycket av hennes tid.
– Än så länge har det funkat bra. Som häromdagen när vi hade dans och det var jobb under tio till tolv timmar. Då kunde jag ändå ta en rast på en timme. Jag lånade en hund från en av våra volontärer och så gick jag ut på min powerwalk. Och ibland kan jag ta powerwalks tillsammans med min häst och då blir det full fart hela tiden.
Hur går det med gymmandet då?
– Jag har faktiskt aldrig varit på ett gym, men jag har löst det så att jag har ett hemmagym och det funkar verkligen över förväntan.
Är det för att det ska funka med livslogistiken eller tycker du att det känns läskigt att gå på gym?
– Både och. Men det är så smidigt att ha allt hemma, för då kan jag gå upp och köra direkt när jag vaknar.
Hur reagerar man på Brunnsparken på ditt hälsoäventyr?
– Det är väldigt roligt att det är många dansgäster som frågar hur det går. Och redan innan vi började så frågade dom om hur det kändes och när vi skulle komma igång. Dessutom är det flera volontärer på Brunnsparken som också känner att de vill vara med på det här. Så det skapar ett alltmer växande intresse.
/NIKLAS LINDH, REPORTER