Förra gången gjorde Simon Åhs en makalös resa genom 16 Weeks of Hell. Planen var att fortsätta precis likadant efter målgången. Men i samband med att dottern Ylva föddes blev sambon Linnéa plötsligt svårt sjuk – och allt annat i livet blev oviktigt. Nu mår familjen bra igen, Simon har fått sitt drömjobb i Casanovas och är redo för nästa utmaning.
Simon Åhs vet redan att han kan genomföra 16 Weeks of Hell. Förra gången blev hans pannben närmast ett signum. Han gjorde jobbet, följde upplägget och nådde resultat som imponerade. Men den kanske viktigaste lärdomen handlade inte om siffror.
– Jag lärde mig att bara man sätter manken till och bestämmer sig så går det mesta. Det var en väldigt häftig resa, både fysiskt och psykiskt.
När de 112 dagarna var över hade Simon också planen klar. Måltiderna skulle fortsätta ungefär som under programmet, de långa morgonpromenaderna skulle finnas kvar och de nya vanorna skulle bli en del av livet.
Samtidigt befann han sig mitt i en stor förändring. Fernandoz, där han spelat under många år, hade bestämt sig för att lägga ner. Men det bekymrade honom inte särskilt.
– Jag kände att jag var klar med det.
Hemma väntade dessutom något betydligt större. Familjen skulle få barn.
”Livet vändes upp och ner”
Dottern Ylva föddes och den första tiden fylldes av glädje. Men snart började sambon Linnéa känna att något inte stod rätt till. Hon fick smärtor i höften och sökte vård. Till en början trodde man att det handlade om en inflammation i livmodern. Sedan vaknade Linnéa en dag och kunde knappt andas.
Ambulans tillkallades och på sjukhuset upptäcktes att hon hade drabbats av blodproppar som hade tagit sig till lungorna.
– Efter två dagar skulle hon ha fått komma hem, men då tog det ytterligare en vändning och hon fick lunginflammation. Hon blev inlagd en vecka till eftersom värdena inte alls såg bra ut.
Plötsligt fanns inga planer på träningspass eller morgonpromenader.
– Livet vändes upp och ner för oss allihop. Det viktigaste blev att Linnéa skulle ta sig igenom det.
För Simon innebar dagarna att försöka vara stark för Linnéa och den nyfödda dottern – samtidigt som han själv levde med rädslan för vad som skulle kunna hända.
– Det var fruktansvärt. Jag åkte och hälsade på Linnéa och försökte vara stark för henne och Ylva, för att sedan gråta ögonen ur mig på väg hem från sjukhuset varje dag. Den rädslan och oron önskar jag ingen.
Blev både mamma och pappa
När Linnéa låg på sjukhuset behövde livet hemma samtidigt fungera.
– Det fanns verkligen inget annat i tankarna än att Linnéa skulle bli bra, samtidigt som jag fick bli både mamma och pappa för en nyfödd Ylva. Allt annat sattes på paus.
Och även när Linnéa till slut kunde komma hem var vägen tillbaka lång.
– Hon var orkeslös och kunde inte göra mycket på väldigt länge. Samtidigt var Ylva så liten och behövde all tid man kunde ge.
Att träningen försvann var självklart. Problemet kom snarare senare. När familjen åter mådde bra kom Simon aldrig riktigt tillbaka till de rutiner han hade tänkt behålla efter sitt första 16 Weeks.
– Jag hade varken ork eller motivation att fortsätta. Vi mådde bra allihop, men jag kom in i gamla vanor. Jag har hela tiden velat komma igång, men saknat den där gnistan som behövde tändas.
Nu har gnistan tänts igen
Den gnistan heter ”Here We Go Again”. Simon är nämligen en av deltagarna som nu tar nästa steg genom fortsättningsprogrammet. Förutsättningarna är samtidigt helt annorlunda än första gången.
Ylva har precis fyllt ett år. Simon är familjefar – och dessutom ordinarie medlem i ett av Sveriges hetaste dansband. Efter Fernandoz har han hittat sitt nya musikaliska hem i Casanovas, där han både spelar trummor och sjunger. Och det hektiska turnélivet tänker han inte använda som ursäkt.
– Är det något jag har lärt mig i livet så är det att allt är möjligt bara man har rätt tänk och motivation. Att jag har mitt drömjobb i Casanovas är bara något positivt i det här. Jag ska allt försöka få med mig grabbarna ut på promenad, ska du se!
Familjen är samtidigt en minst lika stor drivkraft som under den första resan.
– Att göra det här för mina barn är en lika stor morot som förra gången.
”Maten ska inte få övertaget”
Den här gången handlar målet inte bara om att klara ännu 16 tuffa veckor. Simon vet redan att han kan göra det. Utmaningen blir vad som händer därefter.
– Jag kommer visa för min familj och mig själv att jag fortfarande har det som krävs. Och den här gången ska livet efter 16 Weeks fortsätta i samma stuk.
Promenaderna ska finnas kvar. Gymmet ska fortsätta vara en del av vardagen. Och Simon vet vad han framför allt behöver hålla ett öga på.
– Maten, som har varit min största bov, ska inte få övertaget.
Förra gången fick han uppleva hur bra han kunde må när allting föll på plats. Nu vill han tillbaka dit.
– Jag vet hur bra jag mådde av den här resan förra gången. Så det här kommer bli hur bra som helst.
/NIKLAS LINDH