– Det var ett helt galet år, 2008, och man blir påmind om det ganska ofta än idag, säger Kent Lindén. Dansbandsnytt har stämt träff med Larz Kristerz för att prata om året när allt hände. Och om en folklig uppslutning och kärlek som fick oerhörda proportioner.
Det har nu gått 15 år sedan Larz Kristerz segrade i den första upplagan av SVT-programmet Dansbandskampen. Det skedde efter en makalös höst där bandet från Älvdalen röstades fram vecka efter vecka, och fick spela live på bästa sändningstid varenda lördag.
Trond Korsmoe återupplever just nu Dansbandskampen, efter att ha fått ta del av programmen via ett Larz Kristerz-fan som spelade in varenda sändning.
– Ja nu får man fräscha upp minnet över vad som egentligen hände, och det är fantastiskt kul. Det var verkligen en helt otrolig upplevelse att få vara med om.
– Men så var det också ett av programmen där vi var mindre bra. Om man ska vara ärlig så borde vi ha åkt ut, men folket ville ha oss kvar så de röstade på oss ändå. Vi är väldigt tacksamma, för tack vare det så fick vi ju en karriär som vi på sätt och vis surfar på än idag.
Ja hur var den första tiden efter segern?
– De första två åren var det helt otroligt och vi hade ju full spelplan hela tiden. Och sen har vi väl överlevt tack vare att vi har bjudit till och försökt hela tiden. Och nu efter pandemin ser vi hur det går uppåt igen och det är fantastiskt roligt.
– Uppgången är faktiskt särskilt tydlig i Norge efter att dokumentärfilmen om oss har visats i tv där på bästa sändningstid, flera gånger. Det har gjort att vi har extra mycket bokningar där.
Gripande berättelser från publiken
Peter Larsson beskriver vilken oerhörd kärlek bandet har mött genom åren, och att musiken har påverkat människor på många plan.
– Det är verkligen häftigt, och vi har genom åren fått många historier berättade för oss om vad vår musik har betytt för andra. Det har varit människor som har varit svårt sjuka och som såg oss på Dansbandskampen och tänkte att ”nä nu jäklar ska jag bli frisk”, och så har de kommit ut i det sociala livet igen och mått mycket bättre. Det är flera som har berättat liknande historier och det känns ju fantastiskt fint för oss.
Just nu ser Larz Kristerz något av en andra våg efter Dansbandskampen. Och det handlar om barn som såg tv-programmet tillsammans med sina familjer, och som nu är unga vuxna och ger sig ut på dans.
– Ja de senaste åren, efter pandemin, har vi sett hur det börjar fylla på med yngre som går ut på dans. Många kanske satt hemma under Dansbandskampen med sina föräldrar och åt chips och ostbågar och tittade på programmet. Och nu har de kommit upp i den åldern att de själva får gå ut på dans, säger Peter Larsson. Och Anders Tegnér håller med:
– Ja den här sommaren som vi har varit med om… Så mycket ungdomar som vi har haft i år på våra spelningar, det har vi nog aldrig haft förut. Det känns ju otroligt roligt!
1000 kronor för en Larz Kristerz-tröja
2008 var varken Anders Tegnér eller Christer Sosa med i Larz Kristerz. Christer bor i Göteborg och var på den tiden inte engagerad inom dansbandsmusik, utan ägnade sig mest åt rockmusik. Anders, som kommer från Älvdalen, bodde då i Skövde och var hemma i bostaden och tittade på finalen av Dansbandskampen på tv.
– Ja så var det. Dagen innan var jag ute på krogen och hade en Larz Kristerz-tröja på mig. Och Skövde är ju Scotts-territorium och jag tog på mig tröjan för att reta folk lite.
– Då kom det fram en herre och sa ”Gud vilken fin tröja du har! Den vill jag köpa” ”Aldrig i livet” sa jag. Men då sa han: ”Du får 1000 spänn och så får du min skjorta och kavaj på köpet. Så då sålde jag min Larz Kristerz-tröja, för han skulle ha den dagen efter på finalen för att reta sina vänner som höll på Scotts. (Skratt)
Minns du hur du reagerade när Larz Kristerz vann?
– Ja jag var ledig den kvällen, för i vanliga fall spelade jag tillsammans med Billy Opel, men nu kunde jag sitta framför tv:n och titta på finalen. Och när han ropade upp Larz Kristerz som vinnare så råkade jag välta bordet och så sprang jag ut på balkongen och bara skrek allt vad jag kunde. Jaaaaaaa… Det var helt otroligt!
Många som ”bara” går ut för att lyssna
Larz Kristerz är ett av få dansband som spelar helt utan inspelade bakgrunder, och där precis allt är ”live”. Och bandet lyckas dessutom locka en publik som inte ”bara” är där för att dansa, utan som kommer för att lyssna. Därför är det vanligt att många står framför scenen och lyssnar, medan andra väljer att dansa. En blandad publik är egentligen roligast att spela för, säger Kent:
– Ja det tycker jag känns särskilt kul då! Och i början, efter Dansbandskampen, så kunde dansarna bli irriterade på de som stod framför scenen, för det var ju ganska många då.
– Ja och så är det fortfarande, fyller Peter i. Och här är det viktigt att de accepterar varandra. De som står och lyssnar har inga problem med de som bara vill dansa. Men det kan vara en del dansare som blir irriterade när det blir en mindre yta att dansa på. Man måste hitta en acceptans för varandra. Båda grupperna måste få finnas, för det är viktigt för att ställena ska kunna fortsätta….att både arrangörer och band ska kunna finnas kvar.
Äldre par röstade till tusen
Men hur var det egentligen med den där lördagkvällen i Dansbandskampen när bandet inte spelade lika bra som vanligt? Vad blev reaktionerna efteråt? Trond berättar om möten som berör starkt än idag:
– Ja när man var på affären där hemma så fick man äta upp det efteråt. ”Spelar ni så här jäkla dåligt en gång till tänker inte jag rösta för en enda krona till”. (Skratt) Och så gick jag runt hörnet där, och då var det ett äldre par som inte hade så gott ställt. Jag börjar nästan grina när jag tänker på det. Då sa de: ”Det gick ju lite tungt åt er senast så vi röstade för 8000 kronor.” De hade tänkt att göra en resa men så brände de pengarna på oss.
– Jag tänkte…herregud…. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det där gick verkligen rätt in i hjärtat…och känslan sitter kvar än idag.
Nu återstår ett par helger av Larz Kristerz julshow i Tällberg, innan det blir lite julledigt. Av tradition inleds sedan det nya turnéåret för bandet i Evertsbergs bygdegård på Trettondagsaftonen. Därefter är det bara att låta hjulen rulla, för ett nytt fartfyllt år med Larz Kristerz.
/NIKLAS LINDH, REPORTER
