Hoppa till innehåll

Tony Irving: Tåget har lämnat stationen – Blir Du en del av lösningen eller problemet?

Tony Irving skriver om ett ämne som väcker känslor i danskretsar. Foto: Peter Knutson/Niklas Lindh

Standardisering är ett omdiskuterat begrepp inom dansen, och det är också något som väcker starka känslor och rädslor. Det skriver Dansbandsnytts krönikör Tony Irving, och han konstaterar samtidigt att tåget nu har lämnat stationen. För i slutänden handlar allt om inkludering, gemenskap och glädje….

Tony Irving: När nya trender etablerar sig inom pardansen, som vi har sett genom åren, uppstår ett naturligt behov av att skapa en struktur. För att en ny dansstil verkligen ska blomstra och spridas behövs standardisering. Det handlar inte om att begränsa kreativiteten, utan om att säkerställa att alla har en gemensam tolkning av dansens karaktär, så att fler kan utbilda sig och undervisa i den. Detta leder i sin tur till att dansens glädje kan spridas till fler, samtidigt som gemenskapen stärks.

Vi ser idag, särskilt inom den unika svenska dansformen Fox, hur diskussionerna om standardisering har blivit alltmer aktuella. Många dansare och instruktörer har lyft hur klusterbildningar och segregerande danstillfällen har påverkat dansens sociala klimat negativt. Det har lett till att nybörjare alltmer sällan vågar ta steget in i pardansvärlden. Och när vi ser att antalet nybörjare minskar, måste vi börja ställa frågan: Hur kan vi återigen skapa en inkluderande och välkomnande miljö för alla?

Standardisering skapar en tydligare riktning. När dansens rörelser och karaktär blir mer enhetliga, underlättar det inte bara för danslärare som vill hålla kurser, utan även för musiker och dansband som vill anpassa sin musik till dansgolvet. Det blir enklare att marknadsföra pardansen och locka nya dansare när vi kan tydligt förmedla vad Fox handlar om – både i rörelser och i musik.

Men, som alltid när förändringens vindar blåser, finns det motstånd. Företagare och dansare kan känna rädsla för att förlora inkomst, makt eller status när en standardisering sker. Frågan är dock vad de egentligen är rädda för. Om de verkligen besitter den kompetens som krävs, borde de inte vara hotade av en gemensam riktning. 

Röda Korset

Kan det vara så att denna rädsla i själva verket bottnar i osäkerhet kring deras egen förmåga att anpassa sig? Eller handlar det om att vissa har byggt sin karriär på egna tolkningar och räds att deras ”unika” produkt plötsligt genomskådas?

Oavsett vad rädslan grundar sig i, är ett faktum klart: tåget har lämnat stationen. Standardisering inom Fox är på väg, och det är upp till var och en av oss att bestämma om vi vill vara en del av lösningen eller fortsätta vara en del av problemet.

För den som verkligen älskar dans, borde målet alltid vara att sprida glädjen och gemenskapen. Att dansens framtid är enhetlig och öppen för alla kan bara leda till ett rikare och mer socialt dansklimat, där nybörjare välkomnas och musikerna känner en större koppling till dansgolvet. Det är en framtid värd att kämpa för.

/TONY IRVING, KRÖNIKÖR