Vi presenterar sista delen i Tony Irvings krönikeserie om hur dansglädjen kan återupprättas. Nästa vecka återkommer Tony med kloka tankar om något mycket välbekant – som har återkommit till dansgolven. Men först:
KRÖNIKA AV TONY IRVING, DEL 3 AV 3:
Det som oroar mig mest är inte att folk dansar olika. Det är att folk slutat bry sig om varandra.
Dansgolvet har blivit ett laglöst land.
Man ser det varje helg: någon som dansar tvärs över trafikriktningen, någon som snurrar vilt i mitten, någon som tar hela golvet i anspråk som om de äger stället.
Och när man påpekar det får man svaret:
”Jag känner till reglerna, men jag gör som jag vill.”
Förlåt, men det är som att säga:
”Jag vet att man inte ska köra mot rött – men jag gillar frihet.”
Socialdans handlar om etikett, respekt och samspel. Det är inte en individuell friidrottsgren. Det är ett kollektivt flöde, ett levande samtal i rörelse. När en person väljer att ignorera reglerna, förstör det upplevelsen för alla andra.
”Jag vill provocera”
Förr lärde man ut dansetikett redan på kursnivå: hur man bjuder upp, hur man lämnar av, hur man rör sig på golvet, hur man respekterar andras utrymme.
Idag verkar det som om många tror att kunskap är elitism och att respekt är tråkigt.
Men utan etikett finns ingen trygghet. Utan regler, ingen rytm. Utan hänsyn, ingen glädje.
Så ja – jag vill provocera.
Jag vill att du som dansar varje helg stannar upp och frågar dig själv:
– Dansar du för gemenskap eller för bekräftelse?
– Följer du musiken – eller ditt ego?
För när jag ser dagens socialdansgolv undrar jag: Har vi verkligen tappat respekten för dansen? Eller har vi bara slutat bry oss om att den förtjänar den?
/TONY IRVING, KRÖNIKÖR