Tony Irving säger sin mening i en ny serie krönikor. Detta är den sjätte delen.
KRÖNIKA AV TONY IRVING: Vi har pratat om förvirringen. Vi har definierat socialdans. Vi har synat kursledarna. Vi har utmanat dansbanden.
Men nu kommer vi till den kanske mest avgörande – och mest underskattade – rollen i hela dansbandsvärlden: Arrangören.
För låt oss vara brutalt tydliga: Du kan ha:
– Sveriges bästa dansband
– fantastiska dansare
– engagerade kursledare
Men om arrangemanget brister … då faller allt.
Arrangören sätter ramen
Arrangören är inte bara den som bokar band. Arrangören är:
– regissör
– värd
– producent
– kvalitetskontroll
Det är arrangören som sätter ramen för hela upplevelsen.
Och just nu? Den ramen är alldeles för ofta otydlig.
”Upplevelser måste designas”
Vi ser det överallt:
– Otydlig kommunikation om vad kvällen faktiskt är
– Lokaler som inte håller måttet
– Brist på struktur i genomförandet
– Marknadsföring som lovar mer än den levererar
Och det kanske allvarligaste: Ingen tydlig tanke kring upplevelsen.
För det är där vi måste börja.
En danskväll är inte ett event. Det är en upplevelse.
Och upplevelser måste designas.
Skriver du ”modern danskväll” – då räcker det inte att boka ett modernt band. Då ska hela kvällen vara modern:
– ljudet
– ljuset
– flödet
– tempot
– kommunikationen
Annars är det inte modernt. Det är bara ett ord i en annons.
Och dansarna märker det direkt. Förväntan och verklighet möts alltid på golvet.
Och när de inte stämmer överens? Då tappar vi förtroende.
Våga ta ansvar
Arrangörer måste också våga ta ansvar för strukturen. Inte lämna allt till bandet. Inte låta allt ”bara hända”.
Utan aktivt forma kvällen:
– Hur ser seten ut?
– Hur länge pågår en dans?
– Hur skapar vi variation utan att skapa kaos?
Det här är inte detaljer. Det här är upplevelsen.
Starkaste rösten är sällan den bästa
Och så kommer vi till det som många undviker: Publiken.
En socialdanskväll är inte en öppen plats utan ramar. Det är en gemenskap med förväntningar. Arrangören måste våga sätta tonen:
– Vad gäller på det här golvet?
– Vad förväntas av dig som gäst?
– Hur skapar vi en inkluderande, trygg miljö?
För annars händer det vi ser idag: Den starkaste rösten sätter normen.
Och det är sällan den bästa.
Inte alltid professionell nivå
Det här handlar inte om att vara strikt. Det handlar om att vara tydlig.
För tydlighet skapar trygghet. Och trygghet skapar dansglädje.
Och här kommer sanningen vi måste våga säga högt: Alla arrangörer håller inte professionell nivå.
Och det är okej att säga det. För om vi vill utvecklas – måste vi också våga höja ribban.
Att arrangera dans är inte en hobby. Det är ett ansvar. Ett ansvar för:
– upplevelsen
– kulturen
– framtiden
Arrangören är arkitekten
Så låt oss sluta se arrangören som ”den som fixar”. Och börja se arrangören som det de faktiskt är: Arkitekten bakom hela dansupplevelsen.
För när arrangören tar sitt ansvar fullt ut …
När bandet spelar med struktur …
När kursledarna lär ut det som fungerar …
När dansarna förstår det sociala spelet …
Då händer något vi nästan har glömt: Allt bara fungerar.
Och det är dit vi måste tillbaka. Inte bakåt i tiden. Men framåt – med tydlighet, kvalitet och gemensam riktning.
För i slutänden är det inte en enskild del som avgör. Det är helheten.
Och helheten börjar – och slutar – hos arrangören.
/TONY IRVING, KRÖNIKÖR