Hoppa till innehåll

Problematiska dansare och behov av en ny danskultur: Arrangörer måste tänka om

Tony Irving är krönikör på Dansbandsnytt. Foto: Peter Knutson/Niklas Lindh

Dansarrangörer och dansband anpassar sig i för stor utsträckning till en viss kategori av dansare, medan de istället borde satsa på social dans. Det hävdar Tony Irving i sin senaste krönika för Dansbandsnytt. Här ger han konkreta tips till både arrangörer och band för en bättre upplevelse och riktar en skarp uppmaning till framför allt arrangörerna att ändra fokus!

Tony Irving: Eftersom vi nyss har haft Taylor Swift i Sverige blir jag påmind om när vi går på en konsert eller en kväll med någon annan artist. Då är det framför allt musiken och scenframträdandet som står i centrum. Det är dessa element som gör en kväll minnesvärd, det som får oss att känna oss levande, förlorade i rytmerna och texten av våra favoritlåtar. 

Band och artister har en unik förmåga att skapa magi på scenen, och det är där deras fokus bör ligga. Men i dagens digitala tidsålder har sociala medier blivit en kraftfull plattform för att bygga sitt varumärke, både som artist och influencer.

Artister som effektivt använder sociala medier kan nå en bredare publik och skapa en starkare koppling till sina fans. Genom att dela ”bakom kulisserna-material”, interagera direkt med fans och skapa engagerande innehåll kan band modernisera sin närvaro och stärka sitt varumärke. Det handlar inte bara om att vara en musiker längre, utan även om att vara en berättare, en influencer och en kulturikon.

Men även om banden gör sitt yttersta för att ge oss en oförglömlig upplevelse, ligger en stor del av ansvaret för en lyckad kväll hos arrangören. Arrangörer måste också följa med i tiden och anpassa sina verksamheter till de moderna kraven. Detta kan innebära att uppgradera lokaler, förbättra logistiken och skapa en bättre helhetsupplevelse för besökarna. Det är inte längre tillräckligt att bara boka ett band och öppna dörrarna. Besökare förväntar sig nu en sömlös, bekväm och engagerande upplevelse från början till slut.

Men kruxet är att det inte är de som vill ha denna typ av upplevelse som står i fokus för band och arrangörer. Det är istället de som vill dansa det jag har börjat kalla för ”ute-dans”. Folk som vill gå ut för att dansa, där bandet, lokalerna och arrangemanget är sekundärt till deras behov av att vara ute, svänga om på golvet, genomföra mängder av partnerbyten och helst dricka vatten och byta kläder flera gånger under kvällen. För dem är kroppslig stimulans och improviserade rörelser det viktigaste.

Ute-dansarna skapar en problematik genom att de kräver en pelarfri yta, trägolv, kaffepulver och en massa folk som delar deras fokus. De dansar inte social dans, inte motionsdans och inte ens förenklad tävlingsdans. De dansar för att vara intimt insvepta i sina egna känslor, med rörelser som skapas i stunden. För dem är bandet, arrangören och lokalen sekundärt, vilket undergräver betydelsen av kvalitativ musik och professionellt arrangemang.

Frågan är då: ska vi försöka förändra ute-dansen, eller är det bäst att acceptera att den inte går att förändra och istället skapa något nytt? Som Einstein sa, “Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” Jag menar att vi bör låta ute-dansarna vara i sin värld och istället fokusera på att återuppliva den sociala dansrörelsen där bandet och musiken står i centrum.

Röda Korset

Om arrangörerna verkligen vill tänka nytt och annorlunda, skulle de kunna arrangera kortare dansaftnar, hålla lektioner för nybörjare innan evenemanget, ha dansuppvisningar under kvällen och blanda in komiker som uppträder när banden har paus. Med andra ord, skapa en showkväll av det hela. Men inte med ute-dansarna i fokus.

Låt oss istället skapa en plats där stil och upplevelse står i fokus. En plats där bandet ger oss en minnesvärd show, där musiken är hjärtat och själen i evenemanget, och där social dans är just det – social. Vi behöver lokaler med atmosfär, bra ljud och ljus, och arrangörer som förstår att det är helhetsupplevelsen som räknas.

Det är dags att återerövra dansgolvet och skapa evenemang där kvalitet, gemenskap och njutning är ledorden. Vi är många som vill ha tillbaka platser med stil, där vi kan njuta av musiken, dansa tillsammans och känna den speciella magin som uppstår när ett band verkligen levererar. 

Så låt ute-dansarna ha sina kvällar i slitna lokaler, drickandes vatten och omsvepta i sina egna världar. Vi ska bygga något nytt, något bättre – en plats där musiken och den sociala dansen återigen står i centrum.

Det är dags att återuppliva den sociala dansrörelsen och skapa evenemang där bandet och musiken får den plats de förtjänar. Låt oss dansa tillsammans, njuta av varandras sällskap och låta musiken föra oss samman på ett sätt som bara den kan.

/TONY IRVING, KRÖNIKÖR