Dansbandsnytts grundare Niklas Lindh är nog en av de journalister som har bevakat Dansbandsveckan i Malung flest gånger. Från år 1992 och framåt har han journalistiskt försökt att göra dansbandskulturens röst hörd, både som anställd inom SVT och SR under hela 25 år. I år besöker Niklas Dansbandsveckan för 29:e året! Fram till årets upplaga av Dansbandsveckan kommer Niklas att blicka tillbaka på mer eller mindre osannolika händelser och minnen från Malung, som han aldrig kan glömma.
Niklas Lindh: 1992 besökte jag Dansbandsveckan i Malung för första gången. Därefter har det blivit besök på världens största dansbandsfestival nästan samtliga år, utom 2011 då min dotter Elvira valde att göra entré endast några timmar före Guldklavengalan.
Min grymma kollega och vapenbroder på SVT, Kurt Sundin fick då själv både fotografera och sköta intervjumikrofonen i samband med den bokade tv-intervjun med Christer Sjögren och Erik Lihm. Kurt är för övrigt en av våra fantastiska samarbetspartners här på Dansbandsnytt.
Tre år efter dotterns födelse hade vi pitchat en tv-sändning i SVT från Guldklavengalan och fick JA från programledningen. Galan borde ju vara som gjord för att sända i tv, tyckte jag, och den dåvarande SVT-chefen i Falun höll med och gav sitt stöd!
Det blev en samsändning mellan Sveriges Radio och SVT, där Leif Eriksson var radions projektledare och Thomas Deutgen producent och programledare. Jag var SVT:s projektledare och producent och skulle vara med och ställa i ordning sändningsutrustningen tillsammans med SVT-kollegan, tillika sändningsproducenten Johan Söderberg.
Ledningen för Orrskogens Folkets Park hade röjt ur ett djupt skåp som i vanliga fall användes för öl, vin och spritdrycker – och när spriten var borta så började Johan och jag att ställa upp sändningsutrustningen, mixrar, tv-skärmar med mera i skåpet. En träbänk sköts in mot spritskåpet, men egentligen var det helt omöjligt för oss båda att mitt bland all utrustning få plats och producera en direktsänd professionell sändning i SVT.
Men då varken jag eller Johan var mindre magerlagda, så hittade vi ett knep. Vi ställde oss upp på bänken, och sedan försiktigt ålade vi oss ner med precision, och då vi drog in magarna extra mycket så fanns vi till slut på plats – visserligen fastkilade och orörliga, men klara för sändning.
Vi hade fyra tv-kameror att klippa mellan – en bemannades av den dansande tv-fotografen, tillika dansbandsoraklet från norr, Kurt Sundin, och den andra kameran skötte Frida Liljequist som senare lämnade SVT för att bli kommunikationschef i just sin hemkommun Malung. Två fasta kameror var obemannade.
Det var fantastiska proffs att jobba tillsammans med, både från SR och SVT – och livesändningen i radion blev kanske mer populär i tv än vad SVT-ledningen hade trott. Vi gjorde den veckans mest populära tv-program i SVT Play, med allra flest tittare – till och med fler än vad Allsång på Skansen lyckades få.
Några fler direktsända Guldklavengalor i SVT har det trots tittarsuccén inte blivit, i varje fall inte än så länge. Och ska man vara ärlig så finns det inte mycket som tyder på det. Snarare tvärtom, då Sveriges Radio inte ens direktsänder årets gala, utan väljer att eftersända den en hel vecka senare ”på grund av krock med EM-finalen i fotboll”. Samtidigt gör SR ständigt reklam för sina digitala plattformar, och skulle – om viljan fanns – kunnat sända direkt via någon digital kanal och via sin SR-app.
Nästa år kanske läget blir annorlunda och att livesändningen är åter i etern, och om den uppåtgående danstrenden i landet förvaltas väl och sprider sig på lång sikt, så kanske till och med SVT återigen kvicknar till och sänder galan. Det har nu gått tio år sedan sist, när vi skötte tv-sändningen från barskåpet i Orrskogen.
Tänk om tittarna och tv-ledningen då hade vetat att vår livesändning producerades från ett i vanliga fall berusningsgrundande utrymme – men där vi gjorde fantastisk tv av ett succékoncept i radio. Skål för det!
/NIKLAS LINDH, GRUNDARE AV DANSBANDSNYTT
