Hoppa till innehåll

Krönikör Thomas Lind: Det här är tidernas fem bästa dansbandsplattor

Thomas Lind, krönikör på Dansbandsnytt, tycker att trummor är coolt. Foto: Niklas Lindh

Thomas Lind från Falun är en av Dalarnas vassaste, mest analytiska och kunniga sportjournalister. Men han har också en annan passion, nämligen dansbandsmusiken från 1970-talet. Här är Thomas första krönika.

Sommaren 1980. Två familjer från Sågmyra är på väg till Öland för en veckas semester fylld med sol, bad och besökande av sevärdheter som Borgholms slottsruin och fyren Långe Erik.

Vår bil – en californiavit Volvo 240 av 1976 års modell – tar oss fram genom ett julivarmt Sverige och ur bilens högtalare strömmar ljuv musik.

”Hipp hurra vilken dag”, ”Skall du någonsin bli min” och ”Lasta inte mej” från Vikingarnas kramgoa låtar 1 är några av låtarna som går rakt in i hjärtat hos undertecknad – en vid tillfället snart åttaårig grabb med ett så stort sportintresse att han redan bestämt sig för att bli sportjournalist när han blir stor.

Men i takt med sportintresset hade även intresset för dansbandsmusik vaknat hos mig under slutfasen av det glada 70-talet.

Min pappa och mamma hade ett antal dansbandsskivor själva, men lånade dessutom en hel del av vänner och bekanta. Och det var när jag spelade dessa på familjens grammofon i vardagsrummet som kärlek uppstod.

Dansband som Jigs, Schytts, Streaplers, Thorleifs, Cool Candys och Ingmar Nordströms gillades skarpt – men det var framför allt Flamingokvintetten och Vikingarna som kom att ligga mig absolut varmast om hjärtat.

Ska jag välja ut mina fem bästa dansbandsskivor så blir det tre från Flamingokvintetten – 5:an från 1974, 6:an från 1975 och 7:an från 1976. 

De övriga två favoriterna är Vikingarnas kramgoa låtar 1 från 1975 och kramgoa låtar 3 från 1976.

Större eller bättre än så inom dansbandsgenren blir det inte än på dessa fem plattor. Du kan väcka mig mitt i natten så lovar jag att jag sjunger varenda textrad ordagrant från ”Monica”, ”Sjätte september”, ”Sommarn ´68”, ”Sommarflicka” eller ”Mississippi”.

Kramgoa låtar 1 hade vi i familjen Lind själva på LP. Kramgoa låtar 3 och Flamingokvintetten 5 lånades in från vänner till mamma och pappa.

Flamingokvintetten 6 fanns hemma hos våra grannar – familjen Hedlöf – och så fort jag fick chansen så satt jag i deras vardagsrum och spelade skivan. 7:an fanns hemma hos familjen Ström – bara 300 meter från vårt hus – och jag minns inte under hur många fester i vuxen ålder som jag smitit iväg upp på deras övervåning för att sjunga med till ”Det är för sent”, ”En afton vid Mjörn” och ”Minns du Maria”.

Jag har naturligtvis skaffat mig en hel drös med andra favoritband och favoritartister genom åren – som Status Quo, Creedence Clearwater Revival, Beatles, Ebba Grön och Björn Afzelius – men dansbandsmusiken från 70-talet, och då framför allt Flamingokvintetten och Vikingarna (med Stefan Borsch på sång), finns också placerade närmast mitt musikaliska hjärta.

Dagens dansbandsmusik är dock inget som lockar mig för i det här avseendet var det bättre förr – mycket bättre.

/Thomas Lind

Bildtext: Två av krönikör Thomas Linds favoritplattor, Vikingarna Kramgoa låtar 1 och Famingokvintetten 5.