Hon dansade till Eloise på skolavslutningen, har sin Black Ingvars-cd i hyllan och beskriver dansbandskulturen som unik. Under Dansbandsveckan i Malung berättar kulturminister Parisa Liljestrand (M) för Dansbandsnytt om sina egna dansbandsminnen, den nya momssänkningen – och dansbandskulturens position i Sverige.
– Jag skulle säga att den är oerhört viktig. Dansbandskulturen är så specifik för Sverige, en jätteviktig del av den svenska kulturen. Den är något som vi pratar för lite om och ger för lite cred, säger Parisa Liljestrand.
När Dansbandsnytt träffar kulturministern vid invigningen av Dansbandsveckan i Malung inleds samtalet med hennes egen relation till dansband.
– Jag har aldrig lyssnat jättemycket själv, men jag tror att alla som är uppväxta i Sverige på sent 80-tal eller tidigt 90-tal har en relation till dansband.
Hon nämner ett tidstypiskt exempel, i utkanten av dansbandsmusiken.
– Jag lyssnar på väldigt mycket varierad musik, och växte också upp när Black Ingvars slog igenom och gjorde rockversioner (av dansbandslåtar /reds anm), så den skivan har jag faktiskt fortfarande i cd-samlingen, säger hon och skrattar.
Ministerns favoritband
På frågan om sina dansbandsfavoriter nämner kulturministern, som är född 1983, flera band.
– Oj … jag tycker Arvingarna är fantastiska. Sven-Ingvars bär ju på ett enormt arv, och sedan träffade jag Black Jack i förra veckan, också ett jättefint band, ett av de tidiga liksom. De som jag kom i kontakt med under min uppväxt och mina tonår, det är de som har format min bild av svenska dansband.
Ett särskilt minne berättar Liljestrand om.
– På avslutningen när jag gick ut typ fyran, då var det jag och en kompis som dansade en inövad dans till Eloise på skolavslutningen. Det var ju liksom stort för alla.
Sänkning oavsett valår
Den 1 juli sänktes momsen på entré till danstillställningar från 25 till 6 procent – efter många års påverkansarbete från dansbandsbranschen.
– Äntligen! Det här har ju dansbandsbranschen drivit under lång, lång tid, säger kulturministern.
Parisa Liljestrand pekar både på rättviseperspektivet och de praktiska problemen med olika momssatser.
– Att vi ser till att få en momssats som likställer all kultur och däri också dansbandskulturen, det är viktigt som symbolvärde, att det är 6 procent som gäller för all kultur. Det finns också arrangörer som haft det mycket svårare att arrangera dansbandsfestivaler och danstillfällen när man måste förhålla sig till olika momssatser.
Parisa Liljestrand tror att momssänkningen även kan skapa fler möjligheter.
– Jag tror att det här kommer att underlätta och göra det lättare på sikt för fler att vilja erbjuda dansbandsscener.
På frågan varför förändringen inte kommit tidigare svarar hon:
– Det har inte funnits politisk kraft och vilja, det krävs ytterst att politiken bestämmer sig.
Att ändringen kom ett par månader innan valet har väckt en del frågor. Kulturministern betonar att beslutet inte fattades med valet i sikte.
– Vi fattade det här beslutet förra året, det var redan med i budgeten i fjol. Det krävs beredningsunderlag, att man tittar på vad det kan innebära och att man får med sig hela finansen. Så det krävs ganska mycket steg på vägen innan man kommer fram till ett beslut.
Vill få fler intresserade av dansband
Dansbandsnytt tar upp faktumet att inte alla arrangörer omfattas av momssänkningen, exempelvis många föreningar.
Kan dansbandskulturen stärkas på fler sätt än med momssänkningen?
– Det handlar om att få fler intresserade av kultur generellt och dansband specifikt. Där är en sån vecka som Dansbandsveckan så viktig. Titta ut i publiken här, hur många unga som ändå möts av det här, och som är här för att dansa och plockar med sig den här kulturen vidare i sina led och vidare förhoppningsvis i sina gener också.
/LINA HASKEL, REPORTER
I en uppföljande artikel ger Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson sin syn på dansbandskulturens framtid.