Hoppa till innehåll

Den gamla danskulturen, pandemin och aha-upplevelsen

Therese Sundahl, sångerska i Excess, är också en av krönikörerna på Dansbandsnytt. Foto: Privat

Therese Sundahl, sångerska i Excess, är en av krönikörerna här på Dansbandsnytt. I sin andra krönika berättar hon om att laga turnébussen med silvertejp, om den gamla dansbandskulturen som kunde påminna lite om Black Jack-filmen och så om aha-upplevelsen i samband med pandemin.

KRÖNIKA: I min första krönika här på Dansbandsnytt berättade jag att jag började sjunga i dansband redan som 18-åring. Jag gick andra året på gymnasiet och jag hade det bästa extrajobbet man kunde ha, i alla fall enligt mig själv.

Det sägs ju att det här med att spela i dansband är den bästa utbildning man kan få och självklart måste jag hålla med. Jag har lärt mig otroligt mycket. Allt från att koppla PA och ljus till vilka mackar som har nattöppet och hur man lagar en turnébuss med silvertejp. 🙂

Jag vågar även påstå att jag har fått en hel del skinn på näsan vilket kan vara bra att ha i denna mansdominerade bransch. 

Med mitt första dansband, Sunlights, fick jag uppleva lite av den “gamla” danskulturen. Lite som i filmen “Black Jack”. Då, i början av 2000-talet, fanns det fortfarande många danskrogar kvar. 

Man kunde gå ut för att äta en bit mat, ta sig något gott att dricka i form av någon alkoholhaltig dryck och spontandansa. Klädkoden var oftast slips och kavaj för herrarna och någon tjusig klänning för damerna. 

Att branschen har förändrats är väl knappast en överraskning och att det där med slipstvång och alkoholhaltiga drycker har mer och mer bytts ut till bekväma kläder och vattenflaska. 

Vid sidan av musiken har jag hela tiden haft ett ”vanligt” heltidsjobb och med förstående och snälla chefer har det gått att kombinera både musik och jobb. 

Under många år jobbade jag som resesäljare på resebyrå. Ett jobb jag verkligen älskade! Tänk att ha förmånen att få jobba med två saker som man brinner för! Sjunga och att boka resor!  Men så när pandemin kom drabbades båda mina jobb! 

Från att jobba 200% under så många år stod jag där och hade varken resebyråjobb eller spelningar. 

För mig var detta bland det bästa som kunde hända! Ja, du läste faktiskt rätt! Jag behövde verkligen en paus. En möjlighet att stanna upp och reflektera över livet! 

Excess, som inte är något heltidsband, sattes på paus och vi var ganska tacksamma för att vi inte hade musiken som vår enda inkomst utan kunde jobba vidare med andra saker. Jag också så småningom.

Självklart var och är pandemin fruktansvärd och jag tänker på de som har förlorat någon eller som själv blivit drabbad av denna hemska sjukdom. 

Men kanske var det just en paus efter 20 år som jag behövde för att inse att det här med att sjunga i dansband, det kan jag inte sluta med! Jag älskar att stå på scen! Jag älskar att sjunga och musicera med mitt band Excess! 

Att få uppleva den magin som uppstår när det blir ett samspel mellan publiken och oss i bandet, det är en drog och den drogen är jag beroende av!  

THERESE SUNDAHL, KRÖNIKÖR