Under söndagen har deltagarna i den fjärde säsongen av 16 Wees Of Hell Goes Dansband kommit halvvägs in i tränings- och hälsoutmaningen. Sandra Arnvind från Ludvika är en av deltagarna. Tillsammans med sambon Anders Persson, som hon träffade på en danskurs, genomför hon 16 Weeks Of Hell. Det här är hennes egna ord om hur de första åtta veckorna har varit – och vad som händer nu när tempot ökar ytterligare.
Sandra Arnvind: Den 1 september gick jag in i en resa som jag egentligen inte visste något om, mer än att min sambo Anders gjort detta två gånger under den tiden som vi tillbringat tillsammans. Jag visste att det krävs planering och pannben när det gäller jobb, mat, träning och sömn. Har man inte gått igenom detta själv så förstår man inte riktigt hur tufft det är i början innan man fått in rutin på allt.
De första veckorna tycker jag ändå det har gått väldigt bra. Eftersom både jag och Anders gör den här resan tillsammans nu så hjälps vi åt med allt när det gäller handling, matlagning och hushållssysslor som också måste hinnas med förutom PW och gympass då vi båda jobbar heltid.
Jag har under dessa veckor blivit otroligt mycket piggare och har mycket mer energi på dagarna och sover betydligt bättre om nätterna.
Mitt mål med att göra 16 Weeks Of Hell var inte att gå ner så mycket i vikt utan att bygga en fysik i kroppen som jag inte har haft på länge. Jag ville och vill bli ett starkare jag. Jag var ofta trött och hade som oftast ont i ryggen. Idag känner jag inte så mycket av ryggproblemen. Jag känner mig oerhört mycket starkare jämfört med dag ett.
När jag startade detta gick jag in på en vikt på 60,8 kilo och ligger idag på 56.8 kilo, så minus fyra kilo. Jag hade ett midjemått på 85 centimeter men ligger idag på 73 centimeter. Jag har kämpat i många år med att få bort det så kallade ”mammahullet”, så att få bort 12 centimeter på åtta veckor är ju helt fantastiskt. Jag har även sett hur min kropp utvecklat muskler som jag absolut inte har haft tidigare som nu.
Det mest utmanande under dessa veckor har nog varit att få till rutinen på allt i början. Det gäller att strukturera, planera och kommunicera med sin partner/familj för att få till en så bra vardag som möjligt, så det inte kommer in någon stress i detta som kan påverka hela upplägget med träningen och vardagen.
När man går in i den här ”Bubblan” så äter man det som står i kostschemat. Jag tycker att maten är bra och som oftast god, även om det kan kännas lite enformigt emellanåt, men det finns egentligen inte så mycket som jag saknar. Det skulle väl vara husmanskosten som stuvade makaroner och falukorv eller bara en enkel korv med bröd. Jag känner inte direkt något sug efter sötsaker heller. Det kan komma en tanke ibland på att just det här skulle kunna vara gott, men det är snabbt övergående som tur är.
Det bästa med den här utmaningen är att få göra det tillsammans med Anders. Han har varit otroligt stöttande och hjälpsam och pushat mig när jag behövt det som mest. Jag har som oftast varit väldigt taggad i min träning men har också haft dagar där jag känt att jag inte haft lika mycket energi. Då är man tacksam att man får den där kramen och en som säger att ”du fixar det här”. Jag är också väldigt tacksam över att min kropp mår mycket bättre och har svarat bra på all träning.
Jag ser verkligen fram emot de veckor som är kvar. Det kommer att vara ännu tuffare än de första åtta veckor som nu har passerat då det är fler gympass, men med rätt inställning och pannben så kommer det här att gå hur bra som helst.
Väl mött,
/Sandra Arnvind