Ett stort antal av Sveriges främsta dansband skriver nu ett öppet brev till Sveriges riksdagspolitiker om att svensk dansbandskultur utsätts för diskriminering. Det handlar om den så kallade dansbandsmomsen som ligger på 25 procent samtidigt som konserter med publik som sitter ner eller står still har en moms på 6 procent.
Här kan du läsa dansbandens öppna brev/debattartikel:
Hur kan ni tillåta att diskrimineringen av dans till dansband får fortsätta?
Att svensk dansbandskultur är negativt särbehandlad av våra riksdagspolitiker är både ett faktum och en oförklarlig gåta. Att detta får fortsätta under årtionde efter årtionde är ett uttryck för ren diskriminering!
Så här ser det ut:
Går du på dans till levande dansbandsmusik så måste du betala 25 procents moms på entrébiljetten. Väljer du istället att gå på konsert så betraktas arrangemanget som ”kultur” och momssatsen är därmed betydligt lägre och landar på sex procent. Kulturmomsen gäller konsertbiljetter oavsett vilken musikgenre som det handlar om.
I praktiken innebär det här att om du exempelvis har köpt en biljett till någon av Lasse Stefanz´ konserter så är det sex procents moms som gäller. Men om du dansar när Lasse Stefanz spelar, istället för att sitta ner, så är momsen som du måste betala till staten mer än fyra gånger så hög – alltså hela 25 procent.
Det finns två grundläggande och fullständigt felaktiga bakomliggande faktorer som bevisar vilken diskriminering som dansbands-Sverige utsätts för:
1. Dans till dansband betraktas inte som kultur av staten!
Beslutsfattarna hävdar att dans till dansband handlar om ”nöje” och inte ska klassas som ”kultur”. Men det finns flera faktorer som visar på motsatsen. En mängd dansband, precis som många artister även inom andra musikgenrer, fick särskilt kulturstöd av staten i samband med pandemin. Därmed betraktade staten dans till dansband som kultur. I alla fall i det sammanhanget.
Massor av svenska dansband uppträder även på olika kulturfestivaler och i kommunala kulturhus som en del i arrangörernas kulturutbud. Stockholms Kulturfestival är ett exempel på det, när olika dansband fyllde Kungsträdgården med besökare varenda kväll, både nu i somras och sommaren dessförinnan. Även Göteborgs Kulturkalas satsar på dansband som en del av sitt kulturutbud.
Även olika kommunala kulturhus satsar på dans till dansband som en del av sitt kulturutbud. Haninge Kulturhus och kulturhuset Dieselverkstaden i Nacka är exempel på det.
Men när det gäller entréavgifter till dansband, där publiken inte sitter ner utan dansar, så gäller inte den lägre kulturmomsen. Hur förklarar ni det?
2. Dans till dansband klassas inte som rörelse och hälsa!
Dagens dansbandskultur är till den absolut största delen helt alkoholfria tillställningar. Människor träffas för att dansa till levande musik. I praktiken innebär det för merparten av besökarna flera timmar av rörelse och social gemenskap.
Klädseln är generellt sett mycket långt ifrån den snedvridna bilden av gamla tiders stadshotellsdanser. Numera är det till allra största delen smidig och funktionell klädsel som gäller, helt anpassad efter det som i praktiken innebär flera timmar av träning under ett dansarrangemang till levande dansmusik. Drycken som gäller är vatten, oftast i medhavda vattenflaskor.
Träning, hälsa och idrott – där är momssatsen sex procent. INTE 25 procent som för dansbands-Sverige! Även entréer till idrottsarrangemang har en momssats på sex procent. Hänger ni med? I så fall – hur kan ni förklara och försvara det här?
Slutsatser om momssatser som diskriminerar:
Har Ni förstått nu? Att vi dansband, att privata arrangörer av dansarrangemang, OCH alla dansare – att vi alla är utsatta för en omotiverad straffbeskattning som Ni har låtit vara kvar, årtionde efter årtionde.
Dansen till dansband är tydligt på uppåtgående i Sverige. Alltfler vill dansa, inte minst unga människor. Danssommaren som har gått visar, trots allt, på en framåtrörelse för det kulturarv som dansbandsmusiken faktiskt utgör.
Levande musik, rörelse, social gemenskap och inkludering – det är grundbultarna i svensk dansbandskultur. Det är dags att Ni beslutsfattare – i alla fall ni som tar avstånd från diskriminering – tar steget. Det är dags för förändring!
Varje år som går, och som dansbandskulturen utsätts för er diskriminering, så är ni alla en del av ett svek mot alla oss som kämpar för musiken, för dansen, kulturen, rörelsen, hälsan, inkluderingen och den social gemenskapen.
Det är dags att äntligen ta steget bort från diskrimineringen, och mot rättvisan. Ta det steget nu!
Undertecknat av:
Blender, Micke Ahlgrens, Lasse Stefanz, Larz Kristerz, Martinez, Kjellez, Sandins, Callinaz, Casanovas, Donaldz, Ankies, Streaplers, Lövgrens, Black Jack, Excess, Matz Bladhs, Shine, Holidays, Voize, Highlights, Engdahls, Allstars och Sannex
