För Carolina Skaarup Lagerborg har 2025 varit ett mycket svårt år med två stora förluster. Bara några veckor innan 16 Weeks Of Hell inleddes den första september, så somnade hennes pappa in efter en tids sjukdom. Förra månaden kom nästa tragiska besked då hennes storebror hade avlidit. Här skriver Carro själv om hur hon trots allt har valt att genomföra tränings- och hälsoprogrammet, och hon beskriver det som ”en livlina”.
Carolina Skaarup Lagerborg om de första nio veckorna med 16 Weeks: De första fem veckorna gick väldigt bra! Jag gick in med ett mindset att hitta en balans och för mig var det viktigt att inte gå på för hårt. Då tenderar jag att tappa intresset efter ett tag och för mig handlade det här om att få ett hållbart resultat.
Träningen har gått väldigt bra och jag känner att jag blir starkare och starkare i ett bra tempo. Jag har snittat på cirka elva mil i veckan i powerwalks och extra cardio. (Löpning) Det har blivit en del av min vardag på ett naturligt sätt, mer än att man ”måste” hela tiden. Jag tror att det är mycket tack vare inställningen i detta program jämfört med det första. Det är mycket mer ”allt är bättre än inget”. Det sporrar mig mycket mer än att känna sig misslyckad över att inte klara exakt allt.
Det har blivit powerwalks på morgonen och eftersom min hund Hermann är morgontrött har han fått vila då medans jag går själv. Sedan har jag gått hem och hämtat honom för ännu en tur.
Jag har lagt upp gymträningen så att jag har tränat i veckorna och sedan varit ”gymledig” under turné. För mig är det en mycket mer hållbar rutin eftersom sömnen är så viktig och redan i underkant när vi ligger ute. Då blir det extremt tufft att trycka in både powerwalk och gym.
Resultaten har kommit långsammare än förra omgången men utgångsläget har också varit helt annat. Det fanns inte lika mycket att ”ta av” nu och målet var ett annat. Att få en hållbar livsstil och en balans som man kan hålla i. Men jag har tappat cirka fem kilo och minskat sju centimeter i midjemått och även fem centimeter över låren.
När vi gick in i vecka sex kände jag mig väldigt taggad och mådde otroligt bra i kroppen. Träningen kändes bra och jag hade en bra balans i kosten. Men måndagen i vecka sex fick vi beskedet att vår bror hade valt att avsluta sitt liv och det vände upp och ner på allting.
Under ett par veckor har nu allting stått stilla och varenda grej har bara känts övermäktig. Jag har, i den mån jag klarat, hållit i kosten och i alla fall försökt ta mig ut dagligen. Men när man drabbas av en sån här tragedi så hamnar man i ett vakuum där ingenting spelar någon roll just i stunden och sorgen känns bottenlös.
Men någonstans hittar man en liten gnista ändå och man tappar inte fotfästet helt. Till väldigt stor del tack vare ett helt otroligt stöd utifrån. Det är väldigt många som visar en oerhört omtanke som har hjälpt och med vägledning från mina coacher i 16 Weeks Of Hell så känner jag ändå att jag vill genomföra programmet. Som sagt, så har det för mig handlat om att hitta en hållbar livsstil. Och nu hände livet – väldigt mycket och otroligt overkligt och man prövas till det yttersta.
Men jag vill inte tappa mig själv och det som är viktigt för mig. Så jag kommer att fullfölja programmet i den mån jag klarar och jag känner ett ansvar i att leva ännu mer för min bror nu.
16 Weeks Of Hell blir en livlina och en rutin som känns viktig och ”normal” i allt det overkliga som jag just nu går igenom.
Jag ser fram emot att vara i mitt livs bästa form och att hålla i det livet ut.
/Carolina Skaarup Lagerborg