Hoppa till innehåll

Att vara dansbandssångerska i en mansdominerad bransch

Therese Sundahl, sångerska i Excess, är också en av krönikörerna på Dansbandsnytt. Foto: Privat

Det började med Lotta Engberg och fortsatte med Carina Jaarnek – i alla fall för Therese Sundahls del. Excess sångerska är en av Dansbandsnytt-krönikörerna som ofta lyfter frågor som leder till debatt, diskussioner och samtal. I den här krönikan lyfter hon kvinnorna som har haft en avgörande betydelse för hennes eget musikliv. Och om dagens sångerskor som får dansbands-Sverige att lysa lite extra.

Therese Sundahl: I den här krönikan skulle jag vilja hylla några betydelsefulla dansbandssångerskor som genom åren som har betytt lite extra för mig. För hade det inte varit för dåtidens dansbandssångerskor så hade jag kanske aldrig kommit på tanken att sjunga i ett dansband. 

Min stora idol var Lotta Engberg och jag tyckte det var så häftigt att hon hade en egen orkester! Förr hade dansbanden mycket utrymme i TV och det var lätt att följa sina favoriter men även upptäcka nya. Varje gång Lotta Engbergs orkester släppte en ny skiva så fick de vara med i flera olika tv-program, så som Café Norrköping och Bingolotto för att bara nämna några. 

Jag hade alltid koll på när det var nytt skivsläpp och lusläste TV-bilagan när bandet skulle uppträda i TV nästa gång. Nu pratar jag om 90-tal så det här med att följa sina “idoler” på sociala medier och hemsidor existerade inte då. 

Senare med åren fick jag även fler favoriter. Carina Jaarnek var en fantastisk sångerska som tyvärr lämnade oss alldeles för tidigt. Hennes röst var verkligen unik. Jag hade en kassettinspelning från ”I afton dans” som gick varm hemma i flickrummet. Låtar som ”Jag önskar att jag kunde flyga”, ”Sitter här i regnet” och ”Nu bubblar blodet så hett i mig” spelades om och om igen!

En annan fantastisk sångerska är Monia Sjöström och hennes Grönwalls. Jag älskar Monias sköna countryröst! Grönwalls gjorde också många svenska inspelningar på en hel del amerikanska countrylåtar. Det finns väl inte nån som har missat ”I vems famn” som kanske mer är känd som ”Who’s bed have your boots been under” med Shania Twain. Men min absoluta favorit är en låt som heter ”Funny how time slips away” skriven av Willie Nelson. 

Att vara kvinna och sjunga i dansband är lite speciellt och det passar inte alla. Det krävs en hel del skinn på näsan i denna mansdominerade bransch. Stundtals är det väldigt slitsamt, dålig sömn och dåliga matvanor som tär på kroppen och på rösten. 

Men att få stå där på scenen och sjunga musik som man tycker om och bli uppskattad för det man gör, det är en underbar känsla! Att dessutom få göra det tillsammans med sina kompisar i bandet gör ju det hela bara ännu roligare. 

Vi är inte så många dansbandssångerskor kvar, om man jämför med antal  dansbandssångare, men nog är det väl ändå fint med lite kvinnlig fägring på scen? 

Därför vill jag idag lyfta fram oss dansbandssångerskor som är aktiva i branschen lite extra! Vi är grymma! Så all cred till Sandra i Martinez, Maria i Titanix, Maria i Blender, Carolina i Callinaz, Melissa i Brogrens, Jessica i Canyons, Jessica i Shine, Monia i Grönwalls, Anki i Ankies, Mia i Mickeys, Pia i Pia Pihlgrens och Kessy i Sandins. 

THERESE SUNDAHL / KRÖNIKÖR