Förra gången förändrade 16 Weeks of Hell livet för Mattias Brogren Sjöstenius. Sedan tog resan ett dramatiskt slut. Efter en förkylning återvände Brogrensprofilen för tidigt till träningen, föll ihop medvetslös på löpbandet – och fick senare diagnosen hjärtsäcksinflammation. Nu har läkarna gett klartecken. Och Mattias är tillbaka för att avsluta det han en gång påbörjade.
– Jag är sjukt peppad på att köra igång. Ingenting ska förhoppningsvis stoppa mig den här gången.
Mattias Brogren Sjöstenius vet mer än de flesta av årets deltagare vad 112 dagar med 16 Weeks of Hell innebär.
Förra gången gick han från ett mycket ohälsosamt leverne till att följa programmet fullt ut. Resultaten kom snabbt – men den största förändringen syntes inte i spegeln.
– Allt blev så mycket enklare. Jag blev gladare och mer positiv och livet i stort blev mycket mer spännande. Jag blev mer nyfiken på att testa saker som jag tidigare kanske aldrig hade vågat.
Sedan kom förkylningen.
Föll ihop på löpbandet
Mattias ville komma tillbaka till träningen. För snabbt, skulle det visa sig.
Under ett träningspass föll han ihop medvetslös på löpbandet och hamnade på sjukhus. Senare konstaterades att han drabbats av hjärtsäcksinflammation.
– Jag blev såklart väldigt rädd och samtidigt stressad över att inte få klara det tillsammans med de andra grymma deltagarna. Jag kände mig så misslyckad, men förstod ganska snart hur allvarligt det var.
Upplevelsen förändrade också hans förhållande till träningen.
– Jag lärde mig mycket om min kropp som jag inte tidigare visste. Hur kroppen svarar när det är stopp, liksom. Jag fick mer respekt för min kropp och för hur viktigt det är att göra bättre val.
Att Mattias nu gör ett nytt försök är inget beslut han fattat lättvindigt. Efter medicinsk uppföljning och ett ansträngande cykeltest där hjärtat belastades ordentligt har han fått klartecken från läkarna.
– Jag mår mycket bättre i dag. Ett helt läkarteam har studerat mina värden och jag har fått godkänt att genomföra utmaningen på nytt.
Revansch – men med en viktig skillnad
Nu väntar alltså originalprogrammet ännu en gång. Men Mattias tänker inte göra allting exakt som senast.
Träningen ska fortfarande genomföras enligt programmet, men planeras smartare utifrån hans förutsättningar. Dessutom har han fått fasta arbetstider, vilket gör det lättare att skapa hållbara rutiner.
Och den här gången vet han exakt vad som väntar.
– Jag ser det som en rejäl fördel. Jag är bättre förberedd den här gången och tror att det kommer att underlätta betydligt.
Målet är samtidigt kompromisslöst: han vill genomföra varje del av programmet.
Men revanschen handlar inte bara om att nå dag 112.
– Jag vill bli den bästa versionen av mig själv. Bli starkare mentalt och kroppsligt för att lättare kunna ta emot livets prövningar. Målet är att bygga en fysik för lång tid framöver – för att få ett längre liv.
”Tillsammans är vi starkast”
Någon större oro känner Mattias inte inför starten. Erfarenheterna från förra gången gör honom snarare tryggare.
Och när de 112 dagarna är över är det framför allt en känsla han vill bära med sig:
– Att jag verkligen har gjort allt för att jag ska kunna påverka mina egna förutsättningar till det bästa.
På vägen ska han dessutom göra det tillsammans med de 13 andra deltagarna i 16 Weeks of Hell Goes Dansband – Grande Finale.
– Det ska bli väldigt kul att kämpa tillsammans med mina grymma kompisar i gänget. Tillsammans är vi starkast!
/NIKLAS LINDH, REPORTER