Dansbandskulturen har länge haft låg status inom populärmusikforskningen, men Eva Kjellander undersökt dansbandsgenrens historia, publik och förändring. Nu ska dansbandskulturen ta plats även i internationella forskningssammanhang.
Eva Kjellander Hellqvist har ett stort intresse för populärmusik och disputerade 2013. Hennes avhandling handlade om vuxna fans, och två av personerna i avhandlingen var fans till Lasse Stefanz.
– Dansband är en genre som fascinerar mig, men jag har haft ganska lite kunskap om den. När jag började titta på det såg jag att väldigt få forskare vill ”ta i” dansbandsmusiken. Då tyckte jag att det var extra roligt att undersöka vad som faktiskt finns att säga om den, säger Eva Kjellander Hellqvist till Dansbandsnytt.
Kjellanders forskning är nära kopplad till musiksociologin.
– Musiksociologi handlar om vad man gör med musik och vad det betyder för en. Där passar dansbandsgenren väldigt bra in. Det är så många som är ute och dansar och många som lyssnar på musiken. Den måste påverka på något sätt, men hur?
Eva Kjellander Hellqvist vill nu bidra till att dansbandsmusiken blir mer uppmärksammad inom forskningen.
Undersöker tre olika band
Den aktuella artikeln skrivs på engelska och är tänkt att publiceras i en brittisk vetenskaplig tidskrift.
– Jag vill få ut den utanför Sveriges gränser. Det är också viktigt att få ut det i en välrenommerad tidskrift som forskare läser. Då kan man visa att det behövs forskas mer på genren.
Artikeln innehåller en kort historik, men framför allt svaren på en enkät som Eva har gjort bland dansbandsintresserade, där dansare får berätta om sina erfarenheter och ge en bild av hur dansandet har förändrats sedan de svarande själva började dansa.
I juni hade Eva Kjellander Hellqvist fått in 65 svar och hon ser redan flera tendenser i materialet. Bland de äldre svarande återkommer framför allt tankar om mogenbanden.
– Där finns den ”riktiga” dansen, enligt många av dem.
För att få något konkret att hålla undersökningen kring har hon valt ut tre band från olika tidsperioder: Streaplers, Arvingarna och Streaks.
– Streaplers har funnits sedan begynnelsen, Arvingarna har förnyat och Streaks har tydligen kommit som ett stjärnskott. Det kunde ha varit vilka band som helst, men jag har valt de här tre att titta på.
Enkätsvaren visar skillnader mellan generationerna. Äldre personer föredrar tydligt Streaplers, medan de som känner till Streaks tycker väldigt mycket om dem.
När det gäller Arvingarna finns samtidigt en tydlig tendens i svaren.
– Nästan alla säger att Arvingarna inte längre är dansband.
”Det finns massor att säga”
För Eva Kjellander Hellqvist är målet med artikeln inte bara att beskriva dansbandsmusiken, utan också att sprida kunskap om en kultur som hon menar har fått för lite akademisk uppmärksamhet.
Studentuppsatser har skrivits och dansbandskulturen har förekommit i mindre omfattning i annan forskning, men hon vill nå den etablerade musikvetenskapliga forskningen.
– Det finns massor att säga om den, så jag är tveksam till att det bara blir en artikel, kanske blir det fler.
Samtidigt befinner sig dansbandsvärlden i en tydlig generationsväxling, både bland banden och dansarna.
– De gamla mogenbanden håller på att avvecklas på ett eller annat sätt. Folk dör och dansarna faller ifrån. Samtidigt förändras själva sättet att dansa och mötas, man dansar till Spotifylistor.
I den utvecklingen ser Eva dansbandsveckorna som särskilt betydelsefulla. De fungerar som fasta punkter när mycket annat i dansbandsvärlden förändras.
– Dansbandsveckorna är oerhört viktiga för händelseförloppet. De är konstanter. Vad händer i bygden, på restauranger, i logar och så vidare?
Artikeln är tänkt att bidra till att dansbandskulturen ses som ett legitimt forskningsområde och att fler forskare intresserar sig för genren.
För den som vill svara på enkäten finns den fortfarande tillgänglig via denna länk.
/LINA HASKEL, REPORTER