När dansarrangören Cecilia Rose, vid Brunnsparken i Örebro, var ute på en sen powerwalk mitt ute i skogen hörde hon hur det grymtade till i dikeskanten och två vildsvin rusade fram.
Cecilia Rose tillhör gänget som just nu genomför den tredje säsongen av 16 Weeks Of Hell Goes Dansband. Gänget från dansbandskulturen är nu inne på den nionde av 16 veckor.
– Jag mår tipptopp och har tappat en del i vikt, och kläder som har varit trånga sitter nu lagom eller till och med löst.
– Jag känner att jag orkar lite mer vid träningspassen och har kunnat ta grövre gummiband till en del övningar nu än i början. Det känns kul att det gör skillnad när man nu har kämpat ett antal veckor.
Hur tiden har varit?
– Perioden då vi deffade var kämpig. Jag tror det varit nåt i kosten som jag inte tålde. Jag försökte testa för att utesluta både det ena och det andra för att hitta problemet, men är inte riktigt säker på vad det var. Jag fick vila några dagar för att bli av med smärtan när kroppen sa ifrån. Men nu har det vänt och jag mår jättebra igen.
– Jag har dessutom hunnit ut på en danskväll där jag dansade hela kvällen och där jag upplevde att jag blev lite mindre andfådd än tidigare.
Mötet med vildsvinen
Cecilia bor i lantlig miljö och de dagliga timslånga powerwalks som ingår som en del i programmet gör Cecilia ute i naturen. Men vid ett tillfälle, när det höll på att skymma och nästan var mörkt, råkade Cecilia ut för ett oväntat möte.
– Ja min mest spännande powerwalk hittills var en kväll då jag inte hann ut förrän sent och det plötsligt grymtade till i dikeskanten. Det visade sig att det var två vildsvin, och de for iväg. Sedan dess försöker jag hinna gå när det är ljust ute.
Vad kände du i det ögonblicket när vildsvinen rusade fram?
– Obehag skulle jag säga. Jag har inte mött vildsvin där förut. Det har jag dock gjort på nära håll när jag har varit ute och ridit och så har jag sett vildsvin när jag har suttit i bilen.
– Den här gången så sprang de iväg så jag fortsatte min runda. Men jag var liksom längst bort hemifrån vid mötet så jag var ju tvungen att ta mig tillbaka. Dock med vaksamma ögon och med ljudbok i bara det ena örat efter det mötet.
Vad har du annars för förväntningar på tiden som är kvar innan målgången i början av juni?
– Mina förväntningar är att jag ska få må bra – även när vi går in i nästa deff och att det ska rulla på. Sen så saknar jag en del i mina vanliga rutiner så det ska bli skönt när de här 16 veckorna är över. Men jag ska försöka ha kvar de rutiner från 16 Weeks Of Hell som jag gillar även efter ”helvetet”.
/NIKLAS LINDH, REPORTER