Miriam Grandin älskar att dansa. Nu har hon skrivit sin första bok. ”Prickar” heter den och är en feelgoodhistoria om familj, kärlek och kval, och självklart en hel del dans.
– Det var egentligen inte meningen att det skulle bli en bok. Jag skaffade mig en dator, började skriva och när jag var klar tyckte jag att det här blev ju ganska bra. Då bestämde jag mig för att ge ut boken. Det hela blev till ett roligt projekt, säger Miriam Grandin, som är uppvuxen i Piteå men som sedan länge är bosatt i Göteborg.
Kontorsjobbet varvas med familjeliv, böcker och dans – mycket dans!
– Jag är en inbiten dansare och kan dansa åtta olika danser. Just nu går jag en kurs i tango. Annars är det mest fox som jag dansar, och gärna då till ett modernt dansband. Jag är väldigt förtjust i Allstars, Blender och Casanovas, säger Miriam Grandin.
Minst en gång i månaden åker hon iväg för att dansa till ett dansband. Hemma i Göteborg är utbudet inte så stort, så det blir till att dra iväg med bilen en bit.
– Men jag är inte den som drar iväg långt för att dansa, utan det kan handla om resor till typ Kungälv eller Trollhättan. Sedan kan jag också hamna på någon så kallad ”Spotifydans” på närmare håll. Jag gillar upplägget med sådana danser också, om man får och törs säga det, säger Miriam Grandin.
”Prickar” med spänning och familjehemligheter
Hennes nya roman ”Prickar” handlar om en dansare. Huvudpersonen dansar mycket ofta.
– Det handlar om annat också så klart, men dans i olika former är ett genomgående tema i boken. Lite spänning och familjehemligheter har jag också sett till att få med i handlingen. Över lag är det annars svårt att hitta romaner som har med dans att göra, säger Miriam Grandin.
Hon medger att hon har fört över egna upplevelser till bokens huvudperson. Personen har fått dansarens ögon.
Kommer det att bli någon uppföljare?
– Kanske, kanske inte. Jag har börjat skriva lite grann men är inte riktigt nöjd med det. Vi får se. Jag har ju inte tänkt att jag ska bli författare på heltid, utan tycker att det är roligt att skriva. Nu blev det en bok och jag hoppas att den ska tas emot på ett bra sätt.
/ANDERS NORIN, REPORTER
